Lydnad

Magistern hade två barn i klassen som han gillade att göra livet surt för. Det var flickan och den pojke som satt vid bänken bredvid henne under den sista perioden i sexan.

Just denna dag var magistern på väldigt dåligt humör och pojken som satt brevid henne var hans mål för dagen. Under sista lektionen har pojken svårt för att vara tyst när magistern visar länder på en karta med pekpinnen. Han säger åt pojken flera gånger att dämpa sig och tillslut så tystnad pojken, men när någon i klassen kastar något på pojken så börjar han att prata igen.

Magistern vänder sig hastigt om, rakt mot pojken och flickan ser hur det blixtrar till i ögonen på honom. Med en smäll slår han pekpinnen över pojkens fingrar. Pekpinnen går sönder och bitarna flyger över hela klassrummet. Tystnaden i klassrummet är total bortsett från ljudet från dörren som stängs när extraläraren väljer att gå ut.
- Lydnad och respekt är det som gäller i mitt klassrum, ryter magistern i ansiktet på pojken.
Pojken gråter tyst och tittar ner i bänken.
- Det är ditt fel att jag behandlar dig såhär, fortsätter han.

Han går fram och tillbaka framme vid svartatavlan och bara stirrar på eleverna som sitter förstummade vid sina bänkar. Flickan känner hur klumpen i magen bara växer medan hon försynt sneglar mot pojken med en medlidande blick.
- Ni kan gå hem. Jag vill inte se er mer idag, säger han tillslut och går ut från klassrummet.