Kanske inte så förvånande

Julhelgen och nyårshelgen är de helgerna som är mest uppstressande för singlar. Detta enligt en undersökning som match.com har gjort och som presenteras i denna artikel på Aftonbladet, Wendela. Det finns tydligen ingen annan högtid under året som kan mäta sig med just dessa helger när det kommer till förväntningarna om att man ska ha en partner vid sin sida.

Och seriöst...
Är det någon som är chockad över att det är så?

Julen är den största familjehögtiden. Det är då de flesta träffas i familjen och det är väl klart att man mäter sig omedvetet med sina syskon, kusiner och liknande. Speciellt om man är i ungefär samma ålder. Är det någon som gift sig under året eller fått barn så är det väl klart som fan är det är just de familjemedlemmarna som står i centrum just den julen. Vem fan vill vara singeln som alla tycker synd om eller som står och stampar på samma ruta? Vem orkar höra 'när ska du hitta någon att dela livet med?' ännu ett år? Är inte konstigt att det är uppstressande som singel att man inte når upp till förväntningar som finns inom familjen. Själv är jag 30, singel och utan barn. Min mormor stampar otåligt med foten, tittar på klockan och undrar när fan hon ska få bli gammelmormor. Tur för henne att jag inte känner mig pressad av det för då hade hon fått sig en verbal avhyvling som heter duga.

Nyår handlar konstigt nog bara om kärlek. Det är mer uppstressande att inte ha någon att kyssa vid tolvslaget på nyårsafton än vad det är att inte ha någon att äta en romantisk middag med på alla hjärtans dag. Egentligen borde det vara tvärtom. Vem fan utlyste nyårsafton som kärlekens högtid? Mycket märkligt. Vi firar för fan nytt år, inte att vi har en partner som vi älskar.

Att det är uppstressande för många att vara singlar just den tiden av året märks inte minst på dejtingsajterna. I min inkorg på spraydate har det verkligen öst in mail, speciellt veckan innan nyår. Och av som en händelse var många av killarna från Örebro eller i närområdet kring Örebro. Lite desperat fiskande efter en dejt så snart som möjligt. Enligt mig helt förståligt, men däremot inget jag nappar på. Jag är lugn, känner mig trygg även som singel. Bryr mig inte om förväntningarna för det inte hela världen om jag råkar vara singel just den kvällen. Jag är ändå för det mesta fullt upptagen med att hålla i ett champagneglas, försöka att inte trilla av en scen och samtidigt lyckas räkna ner till noll. Det är en tillräckligt svår uppgift oavsett om jag är singel eller inte.

Sedan kan man diskutera vem som sätter dessa förväntningar?
Hur ofta ser man en reklam under påsken som inkluderar gulliga familjer eller kyssande kärlekspar?


/Nettan