Jag är en mobbad Göteborgare

Besök av Mr J betyder bra avslut på dagen. Han tog med mig till sommaro, vilket betydde ännu en vacker natur. Inget kan än så länge slå karlslund, men jag gillade det. Vi fastnade, nästan bokstavligt talat, i ett par gungor till att börja med och han pratade om minnen. Och trots att det inte var ett ljuvt minne så trivdes jag med att höra honom berätta. Ibland är det väldigt skönt att slippa höra sin egen röst och sina egna minnen. Bara att lyssna är lärorikt och jag insåg i den stunden att jag trots allt är en god lyssnare fastän jag kanske inte har så mycket att säga om det som berättas. Det är inte alltid läge att säga något.

Efter en promenad i naturen åkte vi hem till mig och bara var. Och jag gillar att bara vara i hans sällskap, även fast jag blir mobbad för min underbara dialekt, för att jag inte kan rita och för att jag snart fyller 30. Det är inte så enkelt alla gånger att vara en Göteborgare vilse i gnällbältet. Man blir mobbad för att man inte kan uttala U och Ö på "rätt sätt". Ord som möbel ska man därmed ge fan i att säga. Fast jag bjuder på det! Finns ord som han säger som låter värre och dessutom värnar jag om den lilla göteborgska dialekt jag fortfarande har kvar. Tur för honom att han gör det med glimten i ögat.

Undra om jag kan skylla på att jag inte kan rita och att jag fyller 30 på att jag är från Göteborg också? Det kan kanske fungera...om jag fintar honom.

Kvällen har hur som helst bjudit på en massa skratt och det var, som vanligt, precis det jag behövde. Och så fick jag min efterlängtade kram av honom plus några till. Bäst att passa på medan han är här. Hans vänskap är verkligen något jag önskat mig sedan jag flyttade från Göteborg och ett behov jag inte visste att jag behövde innan jag träffa honom.

Något jag däremot skulle kunna klara mig utan är den lilla irriterande flugan som jag idag fick som inneboende i min lägenhet.




psst... Välkomnar QueenRome som ny följare av min blogg!