Hjärtat eller hjärnan?

Jag har en vän som antagligen har fallit för en kille hon inte borde falla för, beroende på hur man väljer att se på det. Han är en otroligt trevlig kille och han matchar henne på många olika plan. De skulle, i mina ögon, vara en perfect match om det inte hade varit för att han inte kan prata om känslor i annat tillstånd än i onyktert. Och även om hon inte har sagt det rakt ut så kan jag tänka mig att hennes hjärta vill ha mer av honom eftersom de klaffar så bra på alla plan. Hjärtat har fallit för den där killen. Hennes hjärna säger dock att han inte är bra för henne, att han bara leker med henne för att få ut det han vill. Att de passar bättre som vänner och så vidare.

Hur hon ska göra kan bara hon själv besluta, men inget val är enkelt. Precis som 08an skrev som kommentar på mitt förra inlägg så kan det vara en lång och smärtsam väg att gå. Och frågan är om man alltid är beredd att gå den vägen? Dessutom vilken väg? För hur hon än väljer kanske hon alltid kommer att fundera kring om hon valde rätt väg. Och skulle hon välja fel väg kommer hon antagligen alltid fundera kring vad som hade hänt om hon valt den andra.

Har hjärtat eller hjärnan det bästa omdömet?


Hjärtats och hjärnans val behöver inte ens handla om samma person, utan om två olika personer. Föreställ er att det finns två personer i ens liv.
Den ena är trygg, öppen, ärlig och finns alltid där. Han, eller hon, gör allt för att du ska må bra, lyssnar och döljer inget för dig. Personen visar hela tiden sitt eget rätta jag i närheten av dig. Ni kan prata om allt med varandra och det finns så mycket ni har gemensamt. Det finns inga tvivel om att det är dig personen vill ha.
Den andra är mystiskt, charmerande, lockande och inte alltid tillgänglig. Han/hon går sin egen väg och låter inte dig vara med i alla planer. Personen har sidor som lockar fram din nyfikenhet endast för att allt inte uttalat och rättfram vilket är skönt för att det hela tiden ska finnas nya saker att upptäcka. Ändå finns det inga tvivel om att det är dig personen vill ha.
Hjärnans val är den första personen och hjärtats val är den andra.

Jag har varit i den här situationen en gång i mitt liv. Då valde jag hjärnans val eftersom mitt hjärta tidigare endast hade lett mig till personer som inte ville mig väl varken fysiskt eller psykiskt. Jag tyckte mycket om den personen jag valde. Jag älskade honom för den han var, men mina riktiga känslor fanns för den andra personen. Tyvärr var hjärnans val fel väg och jag har många gånger ångrat att jag inte valde att bara ha honom som vän. Men om man bortser från mitt facit, valde jag egentligen rätt person?

INTI kommenterade det förra inlägget med att man brukar få höra att man ska följa sitt hjärta. Och visst, det har jag också hört många gånger. Inte bara när det kommer till kärlek. Jag har däremot tvivlat på mitt hjärta fler gånger än på min hjärna. Men ingen av dem har än så länge ändå lyckats att leda mig rätt. Vad händer om jag väljer att följa det hjärnan vill? Kommer min känslor kunna finnas med? Antagligen inte. Och det vore inte rättvist att välja det hjärnan vill bara för att det kanske är det bästa alternativet. För utan känslorna lurar man både sig själv och personen man går in i ett förhållande med. Är det då bättre att följa hjärtat endast för att känslorna finns med, även fast man vet att det valet kanske egentligen är det näst bästa alternativet?

Så vad ska man egentligen följa, hjärtat eller hjärnan?