Tjohej vilken dag det var igår. Följde som sagt med syster för att hon skulle jobba utanför festivalen i Arvika. Jag hängde på då hon skulle få sitt funktionärsband och sedan skulle vi försöka finna rätt eftersom det har förändrats grymt mycket sedan jag var där sist. Helt galet mycket till och med. Så helt plötsligt, när vi försöker förstå vart vi är och var jag ska ta vägen, så ber syster min att ta på mig min långärmade tröja. Först fattar jag ingenting och hon ber mig igen och jag sätter på mig den. Vi går en bit till och när det är mindre folk runt omkring så säger hon att vi är inne på festivalområdet. Jag missa helt scentältet som står framför oss. Så utan band så kan jag fritt röra mig inne på området. Så nu har man plankat in för första gången i sitt liv.
Mötet med Arvikakillen gick verkligen över förväntan. Det var otroligt kul och lite så att man inte ville åka därifrån när det faktiskt var dags. Dels för sällskapet och dels för att jag ville se fler band, men jag är glad ändå. Är inte alls lika negativ längre och faktiskt så ser jag fram emot ett ytterligare möte med honom. Det är lustigt hur vissa killar inte alls lyckas göra något större intryck på mig via dator och telefon, men kan ändra det helt när man träffas.
Hade inte alls tänkt att träffa honom från början, men tack vare Arvikafestivalen och att min syster skulle arbeta där så blev det så ändå. Och det blev hans stora räddning och kanske min också.
Otroligt trevlig kväll!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar