Avresa till Arvika

Nu bär det snart av till Arvika och mötet med killen där. Är inte alls speciellt nervös. Känns mest som en sak jag gör för hans skull. Får hoppas att han har fått tillbaka sin röst. Eller ja, spelar roll. Jag kan babbla för oss båda så det är ingen fara så sätt, men det kan vara trevligt om han säger nånting också.

Vet att han är ganska blyg av sig så vi får se vad som händer. Sedan hoppas jag nästan att han inte har tid hela tiden när jag är där, utan att han ska iväg och kolla på något band. Tre timmar känns faktiskt sådär om jag ska vara helt ärlig, men men...

Det kanske går så bra att jag inte vill åka därifrån istället. Att jag alltid ska vara lika negativ varje gång jag ska träffa någon ny. Himla kul att träffa syster dock. Tur att man inte är negativ till det iaf.