Det jag behöver

Kvällens möte med Mr J har verkligen varit helt underbart om än förvirrande. Men jag behövde den här kvällen mer än något annat. Har en oro i min kropp som inte riktigt vill lägga sig. Hjärtat har gjort ont på grund av stress och jag känner mig väldigt uppjagad av en massa tankar, sover dåligt och äter dåligt. Så kommer de där timmarna med honom och det är som han plockar ner mig på jorden och får min kropp att bli totalt lugn. Ett lugn som fortfarande finns där fastän han åkte hem för nästan två timmar sedan.

Jag förstår inte riktigt vad han gör, eller rättare sagt hur han gör. Allt är så mycket mer än bara sex. Hans armar runt mig, smekningarna, närheten, bara hans sällskap och hans lättsamma sätt. Jag behöver verkligen allt det där. När det bara är lättsamt, någon som kommer nära och som vill vara nära. För några år sedan hade jag dragit mig undan och markerat att det känns som en gräns som blir passerad, men nu suger jag bara åt mig som en torr svamp.

Jag vet att att våra möten bara handlar om sex och vår relation är vänskaplig och jag är inte en person som skulle tillåta mig att känna mer än det. Jag skulle aldrig kunna låta mig känna mer. Vi har haft våra samtal om det här och vi är överens om hur det ska vara så det är inte det det handlar om. Inte från min sida iaf, men hur det sedan är från hans synvinkel det kan jag inte svara på. Han har aldrig sagt något annat så jag kan bara utgå från att det är det som han säger som gäller.

Tycker däremot att vår relation blir allt mer öm. Våra möten blir allt mer nära och på ett sätt gillar jag det för att det är vad jag behöver. Det är så en kärleksrelation ska vara. Öm, nära, lättsam och okomplicerad På något sätt är det han ger mig det jag söker, men aldrig har funnit och det stör mig. Jag vet att det går att finna nu och därmed ökar mina krav att finna det igen. Finna den bäste som kan ge mig det jag behöver. Det är bevisligen inte bara en dröm, en myt. Jag har facit för hur jag vill ha det i en kärleksrelation i mitt liv just nu och då ska jag banne mig söka tills jag finner det också, istället för att bara nöja mig med det jag får.

Det är märkligt att de relationer som inte blir mer än vänskap eller sex kan te sig. Att det är de människorna som kan få en att inse hur man faktiskt vill ha det. Och det är än mer märkligt att när man finner det man behöver inte är det man kan få sitt hjärta att slå för. Eller som Sanne sa när jag pratade med henne förut idag..."Varför kan vi inte ha en normal relation till killar?"

Fast vad är egentligen normalt? Inget av de förhållanden jag har haft hittills i livet har varit normalt. Då med en liten parentes för det jag hade förra sommaren. Men ja, relationen mellan mig och Mr J är inte fullkomligt normal heller. Mest förvirrande för huvudet ibland, men jag suger åt mig av det han ger mig för det känns bra och jag nöjer mig med det tills mitt hjärta slår för en person som ger mig det han ger mig just nu.