Det jag har önskat sedan kontakten bröts i december är att vi på något sätt, någon gång ska hitta tillbaka till varandra. Jag skrev ett mail till honom i december och förklarade att det här var sista gången jag skulle höra av mig till honom om han inte svarade på mitt mail och det har jag heller inte gjort.
Men ju längre tiden gick sedan dess har små, små fragment av det som en gång var en vänskap börjat letat sig tillbaka. Min förhoppning är bara att det inte har att göra med att han numera är singel igen, utan att han faktiskt vill vara min vän och försöka hitta tillbaka till den vänskap vi sa att vi skulle behålla.
Natten till idag drömde jag att han tog kontakt med mig. Han ringde och vi pratade som om inget var förändrat mellan oss. Det kändes så skönt att ha honom tillbaka vilket jag även i verkligheten vet att jag skulle känna. Han är en fantastisk person, så livfull, glad och med en underbar personlighet. Jag saknar honom verkligen otroligt mycket ibland. Allra mest när det hänt något jätteflummigt och man vet att ingen annan förutom han skulle uppskatta det och faktiskt tycka att det var lika kul som jag tyckte.
Idag på kvällen när jag kommit hem efter att ha umgåtts med min fantastiska Sanne så fanns ett meddelande från någon på min msn. Från honom. Jag tror mitt hjärta stannade för tio sekunder. Han var inte längre online när jag såg det, men det var verkligen från honom. Jag satt länge och bara tittade på det han hade skrivit till mig. Lycklig över att kanske, kanske vi snart hittar tillbaka till varandra vänskapsmässigt. En stor önskan som har funnits hos mig länge.
Tänk att få se honom framför mig igen. Se hans leende...det där leendet som säger att han har något tok på gång. Få spöa honom i wii igen eller åka iväg och få se honom hånle när jag inte lyckas med en bana på minigolfen. Kanske kommer den dagen igen. Men för nu är jag bara så glad för de små stegen han tar för att närma sig mig igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar