Innan han ringde bad han om ursäkt för det som hände i december och jag sa att jag förlät honom för länge sedan. Dock finns min känsla kvar att vår plötsliga återkommande kontakt har att göra med att han nu är singel igen. Vet inte om min känsla är rätt, men på något sätt känns det bara så. Kan inte riktigt förklara det. Jag hoppas däremot att jag har väldigt fel.
Efter vårt samtal igår var jag totalt upprymd hela kvällen. Det kändes så bra, så skönt att äntligen ha honom tillbaka i mitt liv. Tog även ett tag innan jag somnade. När jag vaknade igen i morse fanns det en mer bitter smak i munnen kring allt det här med honom. Minnen kom tillbaka kring saker jag faktiskt inte gillar med honom och med ens kändes inte kontakten med honom så viktig längre.
Fast det handlar kanske inte bara om det. När vi tappade kontakten i december så var det väldigt abrupt. Han slutade bara höra av sig och jag hade hundra frågor, behövde få klarhet i vad som gick fel. På något sätt kanske jag behövde ett värdigt avslut på det hela och avsaknaden efter ett avslut är kanske det som är anledningen till min saknad som har varit. Efter att jag fick prata med honom igår så kände jag att jag hade fått svar på mina frågor och därmed även det avslut jag hade behövt i december.
Men jag vet inte. Egentligen kanske det handlar om att kontakten tillbaka gick fortare än vad jag hade väntat mig och att min hjärna inte riktigt hinner med. Jag ska ge honom en chans, det ska jag verkligen. Fast vinna tillbaka mig som flickvän lär han inte lyckas med om det är det han har som baktanke. Han lär ha en hel del att bevisa för mig i så fall och jag kommer inte bli lätt för honom att få tillbaka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar