torsdag 6 juni 2013

Borde jag ha förstått?

Igår när jag gick igenom en massa lådor så hittade jag en hel hög foton från den första sommaren när jag hade träffat fd sambon. Vi såg så lyckliga ut, så galet nykära. Så tittade jag en gång till på korten endast för att se om det fanns några på barnen som jag ville spara.

Och så slog det mig plötsligt. På varje kort så fanns det alltid kortlek eller någon form av vinstspel med. Vid köksbordet, på stranden, på campingen och på Liseberg. Det fanns där från början, så synligt. Jag visste ju att han spelade poker med sina polare ibland för en liten insats varje gång, men jag har aldrig tänkt på att det faktiskt fanns i en större skala hela tiden. Från början.

Kärleken kan tydligen göra en blind för saker man inte verkar vilja se. Det som alla andra ser. När jag satt där igår och tittade på korten så började jag fundera på om jag inte borde förstått? Var jag verkligen så blind för sanningen redan från början eller handlade min blindhet om att jag inte tänkte så?

Jag får sådana stunder ibland. När frågorna kring det som varit blir många. Då när jag försöker förstå varför det blev som det blev, men jag kanske måste sluta döma mig själv så hårt och istället bara inse att jag är en erfarenhet rikare på grund av mina egna val?

Vill även passa på att önska er alla en riktigt fin nationaldag!
Ta hand om varandra.


2 kommentarer:

Ödmjuka Kaxan/Sussie sa...

Det är lätt att tänka att man borde förstått. Men nästan alla missbrukare är outstanding när det gäller att manipulera.

Jag har inte haft med spelmissbruk att göra, däremot alkohol och medicinmissbuk, och där är det ungefär samma sak. Missbrukaren kan sitta framför sina vänner och smälla tre (starka!) tabletter i en kopp kaffe och säga "du förstår... Jag har bara lite ont..." eller i princip _halsa_ en 75a vin och säga att det "bara var en liten dumhet, men det är inte så farligt..." när vännerna säger att de är oroliga. Och då väljer man tydligen som medberoende omedvetet att tro på missbrukaren. Jag skulle tro att samma sak gäller en spelmissbrukare.

Det jävliga är inte bara att missbrukaren ljuger, och att den som är medberoende (och det kan gå snabbt att bli!) tror på lögnen. Utan att missbrukaren ofta själv gärna vill tro på sin lögn att det "inte är så allvarligt"...

Kram!

Nettish sa...

Jo, jag vet det!
Men du, liksom jag, borde veta att man alltid har de där dagarna när man tvivlar en smula.