Tystnad

De pratade aldrig om det som hade hänt. Hon orkade inte och han verkade inte förstått att hon blivit kränkt, vilket inte vad så konstigt eftersom hon inte sa det till honom. Inte för att hon ansåg att han borde vara en tankeläsare, men hon orkade bara inte. Det kändes på något sätt som att det var lönlöst och att hon bara skulle känna sig ännu mer kränkt om hon tog upp det, så hon lät honom ha den syn på kvinnan som han hade. Även om det egentligen bara hade varit ett dåligt skämt från hans sida.

När han återigen åkte iväg på jobb sa de knappt hej då till varandra hon brydde sig inte. På något sätt kändes det bara skönt att han åkte för då slapp hon tänka på hur hon skulle vara eller om hon behövde ta upp det som inträffat. Han var lättare att hantera när han inte var omkring helt enkelt. När han ringde från jobbet var allt som vanligt. De var kära och saknade varandra varje sekund, planerade för hans nästa ledighet och vad de skulle göra.

Även stundande semester hann de prata om. Hon skulle inte kunna ta ut någon betald semester. Han ville ta med henne till Franska Rivieran. När hon försökte förklara för honom att hon inte skulle kunna ta ledigt för hans planer blev han stött. Han kunde inte förstå hur hon kunde nobba hans erbjudande då han skulle betala allt. I hans ögon skulle ingen tjej tacka nej till ett sådant erbjudande. När hon försökte förklara att det handlade om hennes ekonomi, att hon inte kunde vara ledig utan lön i över en vecka fnös han åt henne att hon var otacksam. Menade på att hon kunde göra som alla andra, be sina föräldrar om pengar för att klara ekonomin. Ännu en gång försökte hon förklara att det inte fungerade så i hennes värld, men han ville inte förstå och diskussionen blev hängande i luften.

När han kom hem igen för en månads ledighet träffades de sporadiskt. Deras olika syn på livet var det ingen som ville ta upp. Alla diskussioner de aldrig avslutat helt blev hela tiden hängande i luften, växte till irritation. De undvek varandra mer och mer. Han avbokade möten och hittade på ursäkter för att inte kunna ses och hon hörde inte av sig alls för att hon inte orkade mer hans avisande. Hela relationen blev ohållbar och när inte av dem brydde sig ens det minsta om den andra gick inte tystnaden att hålla på längre. Under ett telefonsamtal togs ämnet upp att de kanske var för olika varandra ändå. Hon tog det som vilken annan människa som helst hade gjort...

Att det nu var över.