Starka människor

Jag kan verkligen komma på mig själv med att beundra människor som reser sig starka ur jobbiga situationer man kan hamna i. Att man verkligen kan ligga på havets botten och ändå ta sig upp över ytan och sedan vända det man varit med om till någonting bra. Dessa människor inspirerar mig otroligt mycket.

Jag kan komma på mig själv med att tycka att det jag varit med om är som en piss i havet i jämförelse. Men jag vet. Man ska inte jämföra på det där sättet. Allt är så beroende av situation för just den personen det handlar om. Ett fall är alltid ett fall och kan inte mätas i vad som är mest hemskt eller mest skadligt. Fysisk och psykisk ohälsa är alltid ohälsa utan någon egentlig skala.

Men visst. Ett slag som leder till ett skrubbsår är inte lika skadligt som någon som blir så misshandlad att den kämpar för sitt liv. Å andra sidan är inte ett skrubbsår ohälsa. Det är själva slaget jag talar om, misshandeln i sig. Den som sätter sitt spår i både den fysiska och psykiska kroppen. Det är den som blir en ohälsa och hur ska man någonsin kunna mäta den.

Hur som...
Jag kan ändå inte låta bli att beundras och inspireras.

Och mitt i allt undrar jag.
Är det så andra ser på mig, utan att jag tänker på det?
Kanske ska jag börja berätta min historia mer öppet för att inspirera andra på samma sätt som andra inspirerar mig.

Vår värld behöver fler starka människor som kan leda de som behöver.
De som känner sig svaga.