Där på pappret listade de upp hans barn och deras personuppgifter. Hennes äldre syster och hennes yngre syster, men inte hon. Det var hemsk att se det så där. Att hon inte var hans på papper. Hon uttryckte sin besvikelse till sin pappa. Om hur uppenbar sanningen blev när den stod skriven. Hur utanför hon kände sig. Hennes pappa kramade om henne och sa att hon aldrig behövde känna att hon inte tillhörde hans familj.
- Men vad är ord värda mot det skriftliga? frågade hon besviket.
- Jag vet hur du menar, men det går alltid att ändra.
- Skulle du vilja det? Adoptera mig?
- Jag skulle inte ha något emot det, men jag måste prata med din systrar.
Hon blev varm i hjärtat av hans ord och de diskuterade hur det skulle gå till i praktiken. Vad som behövdes göras och vem som skulle kontakta myndigheterna. Och när alla fyra satt tillsammans togs ämnet upp och hennes systrar gick inte emot hennes önskan. De var en familj även om det inte stod på papper. Allt handlade bara om formaliteter som de inte skulle sätta sig emot.
Nu kunde sanningen bli en helt annan sanning...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar