Månadsvis

Hon var lycklig med honom. Det var länge sedan hon hade vågat låta sig själv känna sådan lycka som hon gjorde med honom. Oavsett kändes det skönt och befriande. Han hade bara ögon för henne och hennes hjärta var tillägnat honom.

Han arbete gjorde att de bara kunde ses varannan månad, då han var ledig hela månaden. Resterande tid befann han sig till sjöss. När han var borta ringde han henne så fort han kom till en hamn. Berättade hur mycket han saknade henne och hur mycket hon betydde för honom. När han var hemma spenderade de all tid de kunde få tillsammans. Den första tiden var en riktigt lycklig tid.

Efter ett tag hände det dock något. Smygande började han få mer och mer förhinder. Han var tvungen att åka till sina föräldrar som bodde ute på en av västkustens alla öar. Ibland hörde han inte av sig när han kom hem eller så kunde han helt plötsligt avboka saker de skulle göra i sista minuten med ursäkten att något annat kommit emellan. Till en början var hon tålmodig, förstod och pressade honom inte. Hon hade trots allt ett eget liv att leva också. Dessutom var han fortfarande lika gullig som alltid när han väl var iväg och arbetade.

Tiden gick, men han fortsatte att ha lite tid för henne och när de bara lyckades få till några få möten under tiden han var ledig började hon få nog. Hon pratade med honom om det, men han svarade bara att han inte mådde riktigt bra och behövde mycket tid för sig själv. Som vanligt förstod hon och tog ett steg tillbaka för att han inte skulle känna sig trängd. Hon lät honom ta den tid han behövde. Någon gång skulle han må bättre och komma närmre henne igen.

Hon hade rätt. Han kom tillbaka till henne och de började träffas oftare igen. En kväll bjöd han ut henne på middag och för en runda på puben. Hela kvällen började lika mysigt som om det var den första kvällen de träffats. De åt gott, drack gott, skrattade och trivdes i varandras sällskap. När de var klara gick de vidare till en mindre pub och de satte sig vid ett bord och småpratade om allt möjligt. Sedan började han bete sig märkligt igen.

- Du vet inte vart du har mig va? frågade han.
Hon tittade ner och suckade. Kände att det det var skönt att det kunde prata öppet om vad de kände.
- Nej, ibland vet jag faktiskt inte. Men du behöver...
- Jag tycker om att du inte vet, avbröt han och log.
Hon tittade frågande på honom.
- Tjejer anstänger sig mer när de inte vet vart de har en kille och det är bra., fortsatte han.
Hon blev stum, mållös. Visste inte om han skämtade eller menade allvar.

Han fortsatte prata på om att man inte ska låta tjejer ta över makten, men att man ska få dem att tro att de har den. Hans min avslöjade att han faktiskt menade allvar med det han sa och hon satt bara chockad över det han sa. Aldrig någonsin tidigare hade hon sett den här sidan av honom. Hade aldrig kunnat ana.

När han pratat på ett tag om hans syns på kvinnans plats i ett förhållande avbröt hon kvällen med att säga att hon var trött och behövde få komma hem. I vanliga fall hade hon ifrågasatt honom, men just nu kände hon sig för chockad för att kunna finna orden. Han följde henne till spårvagnen som tog henne hem. De sa hej då och hon åkte hem.

Hon lutade sig tillbaka i spårvagnen och andades ut...