Förlåtelse

Hon mötte upp sin pappa. Nervös och kunde knappt andas. Visste inte vad som väntade henne eller vad han hade att säga efter hennes brev. Han hade i alla fall läst och beslutat sig att prata med henne och det var trots allt det viktigaste.

De satte sig i soffan och han tittade knappt på henne. Hennes puls ökade snabbt och hon förberedde sig på det värsta. Och så öppnade han munnen.

"Ja, du sårade mig många gånger med dina ord. Du var många gånger väldigt elak och din mamma tog ditt parti lite för ofta, vilket bara gav luft under dina vingar. Men du ska veta att jag inte lägger någon vikt vid det idag.
När jag jag valde att ha en relation med din mamma så valde jag även dig. Du var och är en del av hennes liv och jag tvekade aldrig en sekund att vara din pappa. Jag valde det ansvaret själv och jag har aldrig avsagt mig det ansvaret. Du är min dotter och du kommer alltid att vara det, vare sig du vill eller inte. Du blir inte av med mig så lätt. Min Nettis kommer du alltid att vara."

Han log och kramade om henne. Hon grät och kramade honom tillbaka. Förlåtelese hade aldrig känts så skönt som det gjorde just nu. Länge satt de och bara kramade om varandra. Hon hade hittat hem igen. Till sin pappa. Han som uppfostrat henne till den hon var nu, lärt henne en massa hyss och planterat många knäppa idéer på.

Den bästa pappan hon någonsin kunde få istället för sin biologiska...