Vill ni veta hur mycket det suger att jobba nio dagar i rad?
Ankröv!
Skiten tar aldrig slut. Har efter den här dagen fem dagar kvar och jag är redan less på det. Känns just nu som jag bara jobbar och aldrig är ledig. Dessutom känns det som att det var igår jag hade mitt maraton på sju dagar i rad. Varför måste man jobba så här? Jobbar hellre färre dagar och längre pass.
Försöker bara se saker positivt just nu. När alla de här dagarna är över får jag åka hem till Göteborg. Även om Göteborg känns skumt att benämna som mitt hem. Örebro känns mycket mer som mitt hem idag. Har heller inga planer på att flytta tillbaka till Göteborg heller. Inte som det är nu. Jag stormtrivs här och har inte så mycket att längta till i Göteborg.
Det enda är egentligen min fina Coffelito, som just nu är tillräckligt mycket anledning till att längta lite och han längtar jag efter och framför allt saknar jag till tusen procent just nu. Sedan så saknar jag absolut staden i sig, men det är en aning deprimerande att bara åka dit för stadens skull. Då skulle jag egentligen kunna åka till vilken stad som helst, typ Stockholm som jag gillar väldigt mycket.
Yes, well.
Om fem dagar bär det av till hemstaden. Fem dagar ska jag kunna stå ut med jobb för att få kramas med Coffelito. Just nu känns fem dagar långt borta och jag är väldigt oinspirerad vad gäller allt annat. Och då menar jag allt. Däremot känner jag mig fortfarande uppåt för övrigt, men depperiet kan ändå komma tillbaka som en liten present med rosa snören. Dumt att ta ut segern i förskott.
Avslutningsvis.
Melodifestivalen.
Vad är det för bidrag som huserar på scen egentligen?
Var det något bidrag igår som verkligen var så bra att man hurrade?
Eller är det bara jag som är neggo?
2 kommentarer:
Kämpa på och precis som du själv, efter detta kan du åka till Göteborg och bara fokusera på att må bra. =)
Ja, det är väl det enda som driver mig framåt just nu. Tragiskt men sant kanske man ska tillägga. (Bara två dagar kvar nu...) =)
Skicka en kommentar