Charmad

Hans stil som full var verkligen inte charmig. Däremot var hans stil som nykter svår att motstå, därför bestämde hon sig för att träffa honom för en fika på stan med honom. De träffades på avenyn för att sedan tillsammans hitta ett mysigt fik med inte för många gäster och de fann ett som passade dem perfekt.

Fastän han betett sig så konstigt på utekvällen för någon vecka sedan så fanns det inte ett spår kvar av den människan nu. Han var rolig och charmig. Visste precis hur man skulle föra sig och hur man håller ett samtal rullande utan att vara tillgjord. En enkel kille i hennes smak. Hon satt där och lät sig charmas av hans personlighet och hans vackra leende. I hans sällskap flög tiden fram och även om det kändes som att de bara suttit på fiket i tio minuter så hade tiden hunnit gå flera timmar framåt och han var tvungen att avrunda.

De följdes åt till hennes spårvagn och han kysste henne på kinden, tog hennes hand och frågade om hon fått en annan uppfattning av honom. Hon svarade skrattandes ja och tackade även blygsamt ja till att träffa honom igen. De sade hej då till varandra med hans löfte om att ringa henne om några dagar igen, men redan nästa dag ringde han henne för att tala om att han inte kunde släppa henne i tankarna och frågade om hon ville följa med för en promenad i slottskogen och minigolf. Med ett dansade hjärta och fjärilar i magen sade hon ja och de möttes upp för ännu en träff.

Två veckor senare hade de hunnit träffas åtskilliga gånger, alla gånger för att gör något nytt. En gång frågade han henne om de skulle kalla sig för ett dejtande par och hon bara log och nickade. Han log tillbaka och sa att nu visste hur han skulle beskriva henne för sin mamma, vilket gjorde henne generad men lycklig.

Någon dag senare åkte hon iväg till Malta för en vecka med sina vänner. Saknade honom varje dag av resan. Den resa hon så länge hade sett fram emot kändes inte längre så viktig för henne. Hon ville hellre vara kvar hemma och spendera tiden med honom. Och det gjorde det inte enklare när han ringde upp tidigt samma dag som hon åkte för att säga att han skulle sakna henne mer för varje dag hon var borta.

När hon kom hem igen slog hon på sin mobil som hon valt att låta vara kvar hemma. På telefonsvararen fanns åtta meddelanden. Hon började lyssna av dem och hörde hans röst om och om igen. Ett meddelande för varje dag hon varit borta. Berättade för henne vad han gjort och vad han kände för henne. Och där, mitt ibland hans inspelade meddelanden, en helt annan röst. En kille som hon för någon månad sedan kysste hej då från en tågstation i en annan stad. Hans röst var bestämd, men samtidigt ängslig.

"Jag gjorde ett misstag som släppte dig. Ring mig!"