Ofta gömde hon sig hemma hos en vän och föredetta arbetskollega. En kille hon kände sig trygg med. Där hon kunde få vara hon utan att göra sig till. Hon kunde stanna där långa perioder endast för att det var skönt att le. Livet kunde inte vara enklare än vad det var hemma hos honom. Det fanns en förståelse för varandra hon inte kände med många.
Det fanns dock en annan typ av kemi mellan dem, som hon inte kände med någon annan. Att det fanns något mer än vänskap. Ingen av dem berörde det eller visade öppet att den fanns där, men när de tittade på varandra slog det gnistor mellan dem.
Så en kväll när hon kom hem till honom och kurade upp i hans trygga famn hände något. Kemin exploderade mellan dem och de föll in i en bubbla där bara de två fanns, omfamnade av varandra. Det bara hände utan att någon av dem hann tänka efter och det kändes som den mest naturliga sak i världen. Sedan låg de tätt intill varandra resten av natten. Hans armar runt henne och det finns ingen annan plats hon hellre hade velat vara än där och då.
Dagen därpå skiljdes de åt med en kyss och med vetskapen att de borde hålla sig till att bara vara vänner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar