Gift

Det var inte handlingen i sig som gjorde henne arg, utan det faktum att hennes mor inte kunde sätta sig in i hennes situation. Att hon inte kunde förstå rädslan eller känslan av utsatthet. En man, som för henne, var okänd hade skickat saker till henne om vad han tyckte om henne. En man som var gammal nog att vara hennes far. Och det, att hennes mor tyckte att det var skoj när det var allt annat än just det.

Men den stora smällen kom några veckor senare. När hennes mor valde att separera med sin karl för den här vidriga människan. Denne man som gärna kunde tänka sig att göra saker med dottern. Honom hade hennes mor fallit för och hon kunde knappt tro sina ögon. Hur kan någon falla för en karl som hade sådana tankar om sitt eget barn?

Hon uttryckte ofta sitt ogillande för sin mor, men förgäves. Och visst, det var hennes val, hennes beslut. Detta visade egentligen bara på att hennes mor inte inte förstod någonting. Dessutom tänkte hon bara på sig själv, precis som hon gjort de senaste åren.

När bomben släpptes om att de skulle gifta sig, bara efter någon månad tillsammans rann bägaren över. Och när hennes mor ringde till sin dotter för lyckönskningar direkt efter bröllopet fann ilskan inga gränser. Hennes mor som aldrig skulle gifta om sig och så valde hon att vara gift med någon av de vidrigaste människorna som fanns i hennes närhet. Hur tänkte hon?

Och de som varit så nära, gled nu ännu mer isär.