En ny omgång

För ett år sedan, vid typ den här tiden, började jag att ta tag i mitt liv på riktigt. Tog mod till mig och började kontakta myndigheter och annat tjafs. Det krävdes väldigt mycket energi och med tanke på hur icke bemötande de flesta var så krampade de i magen mest hela tiden. Fast när saker och ting väl blivit gjort så kändes det hur bra som helst.

Nu är det dags igen. Jag är liksom långt ifrån färdig med allt skit. Har bara valt att göra allt i min egen takt. Lever just nu efter filosofin att det spelar ingen roll hur lång tid jobbiga saker tar, bara det blir gjort någon gång. Viktigast på vägen är just nu att jag mår hyfsat bra hela tiden. Och med tanke på att jag faktiskt blir starkare hela tiden så blir det även lättare att röja upp i gammal skit som ligger och gnager mig i hälen.

Det mesta man gräver i just nu känns mest skit under tiden, men å andra sidan försvinner det inte av sig självt heller. Skiten bara växer och blir större skit. Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Hade jag fått göra om allting så hade jag säkerligen inte gjort ett dugg annorlunda. Jag mådde för dåligt för att kunna se och jag levde för överlevnad just då. Sedan får man gärna tycka att jag är naiv och blundar för mina problem, men tänk på att inte döma en annan människas beslut innan man varit i dess kläder.

Vad som egentligen räknas i allt det här är att jag faktiskt försöker, och lyckas, med all min kraft att göra det som måste göras. Att det sedan tar lång tid, det spelat inte någon som helst jävla roll. För trots allt, jag lever, vilket jag knappt gjorde när det var som allra värst med mig.

Så nu...
På't igen!