Underbara Sanne-gos. Den första jag lärde känna i Örebro och hade vi inte haft så dålig hörsel båda två så kanske vi aldrig hade lärt känna varandra. Eller så kanske vi ska tacka vår general för att hon talade otydligt...
Jag är så glad över att jag lärt känna dig. Du är en fantastisk människa om än kanske lite svårläst ibland, men vad gör väl det? Är man bland de bästa jag har i denna stad så får man vara lite svårläst. Jag kan liksom leva med det.
Du är min styrka, min tröst, min glädje, mitt mod och en del av min framtid. Sluta aldrig vara det och sluta aldrig vara den fina människa som du är. Utan dig hade jag aldrig vågat öppna mig så mycket som människa som jag har gjort. Du är den som fått mig att inse att trots det man varit med om kan fortfarande hitta tillbaka till glädjen med livet.
Tack för alla galenskaper (både med och utan alkohol).
Tack för att du lyssnar.
Tack för att du får mig att le.
Tack för alla natt-cigg.
Tack för all hjälp.
Två år and still so many to go. Och med tanke på hur mycket vi redan har gått igenom så kan jag bara tänka mig vad livet mer kan ge oss. Känns fantastisk att veta att du kommer att vara en del av min fortsatta liv fastän jag ogillar att du ska flytta ifrån mig. Hur mycket jag än hatar det så älskar jag dig ändå och det vet du.
You make me awesome!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar