Min älskade, älskade vän. Det finns verkligen ingen som du. Ingen som kan mäta sig med dig, någonsin. Du är den absolut vackraste människa jag känner. Den enda som förstår mig fullt ut. Inga ord behövs för att du ska kunna veta vad jag känner, mår eller vad jag vill. Bara en blick och kroppspråk och du vet precis. Så enkelt, så nära, så befriande.
Snart 16 år har du funnits i mitt liv. Mer än hälften av mitt liv. Trodde aldrig att vi skulle hamna här med tanke på hur olika vi ändå är. Och på det. Mitt skygga sätt att inte låta människor komma mig nära. Inte låta någon vandra omkring i min själ, se allt som inte är så vackert. Det krävs trygghet och enormt mycket tillit för det. Trots det har du banat vägen för mig att se att alla människor är värda en chans. Att inte döma, utan att verkligen skapa sig en egen bild.
Det slår mig allt oftare nu för tiden hur nära vi verkligen står varandra. Den relation vi har är verkligen helt unik. Hur jag kan kura upp i din famn, känna din närhet, men ändå veta vart gränsen går. Den gräns som aldrig någonsin skulle kunna passeras. Att kunna säga att man älskar den andra av hela sitt hjärta och ändå veta att det inte är som den känsla som par känner till varandra. Det tar många år för att låta sådana saker växa fram.
Du är verkligen min själsfrände. Den som får mig att vilja leva, se livet. Du är min själ, min luft, mitt liv, mitt allt. Jag kan inte leva en dag utan dig för utan dig har jag inget. Inte ens mig själv.
Jag älskar dig mer än vad ord kan uttrycka!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar