Jag hade i april förra året kontakt med en falunkille, som jag från början tyckte var lite mysko. Minst sagt. Jag lyckades aldrig riktigt greppa honom eftersom han svängde så sjukt mycket i sitt humör.
Efter att tjatat hål i huvudet på mig sa jag ärligt till honom att jag inte ville träffa honom. Varpå han totalt flippade och började bete sig som trotsig femåring. Och sedan dess har han varit historia tills nu.
Han tycker tydligen att vi ska bli vänner, på facebook. Tog galet lång tid innan jag fattade vem han var, men när jag väl gjorde det nekade jag hans förfrågan på två röda sekunder. Vad för honom att tro att jag vill vara vän med honom när han satt och skrev till mig att jag var en otacksam slyna som inte uppskattade kärleken?
Och det sjukaste av allt. Han och jag har tydligen en gemensam vän, min äldre syster. Världen är för liten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar