Det var en gång...

...en pojke och en flicka som träffades för en promenad genom stan. De blev kära, gifte sig och levde lyckliga i alla sina dagar.

Ja, det var söndagens dejt i korta drag.
Och nu över till någonting annat.

Detta är inte gnäll nu, men mitt huvud börjar seriöst få väldigt nog av den här värmen. Önskar mig mest av allt ett riktigt ordentligt skyfall och lite svalare luft. I Örebro fick vi något litet fjuttigt på söndagskvällen som tydligen skall liknas vid regn, men det var faktiskt inte så mycket to hang in the christmas tree. Kändes som att både skyfallet och åskan som drog över Sverige igår hoppade över Örebro.

Jag är faktiskt ganska tom i huvudet om jag ska vara helt ärlig. Har inget catchyt att komma med alls. Inte för att jag har tappat stinget, men jag vet inte. Jag har bara ett empty moment, vilket nog mest beror på att jag är trött och matt i huvudet. Precis som alla andra så det är inte på något sätt synd om mig.

Däremot hade världens upplevelse under måndagen. En bilfärd med solstrålen. Vi jobbar nästan exakt samma tider den här veckan och då ingår det omänskligt tidig start på dagen. Bussarna går jävligt käst så Mr J är snäll, som den fina människa han är, och lånar ut sin bil till oss. Vet inte hur smart den planen var såhär i efterhand med tanke på att solstrålen lyckades med kärringstopp två gånger innan vi ens lyckades köra ut ifrån parkeringen, samt att vi döpte bilstackarn (eller bilfan, som han själv skulle säga) till Gudrun innan vi ens tagit oss ut från Örebro. Annars gick det ganska bra. Förutom att fröken solstråle var något nervös över att köra en annan människas bil och dessutom satt typ i framrutan och körde. Men hon var väldigt söt, som en gammal kärring ungefär. ^^

Imorgon är jag ledig. High five! Planen är att städa, tvätta, diska, ta en fika med en studiepolare och allt annat skôj man kan sysselsätta sig med en ledig dag. Nåja, fikan blir garanterat trevlig i alla fall. Inte för att jag annars kommer att jobba ihjäl mig denna vecka, men man gråter ju inte över en sovmorgon och ha tid till att göra precis vad man vill. Och, och...på onsdagen. Då ska jag tvångsumgås med Mr J. Han trodde att han skulle kunna komma undan, men tji fick han minsann.

Jaha.
Nähä.

Jo, förresten.
Den där dejten i söndags gick väl inte riktigt som den beskrivdes i början. Första meningen stämde bra, men resten var ganska mycket lögn. Fast det har ni redan räknat ut, antar jag?

Vet inte riktigt vad jag ska säga. Helt ärligt är jag nog ganska för upprörd fortfarande för att kunna skriva om det objektivt. Eller kanske till och med skriva om det alls. Men alltså det gick bra och det var väldigt avslappnat den största delen av tiden. Sedan vet jag inte riktigt vad som hände, men det kändes lite som att han "letade" fel och när samtalet kom in på alkohol så fick han ett. Jag kan vara helt ute och cykla nu, men det kändes verkligen så med tanke på hur hans reaktion blev när jag svarade ja på frågan om jag drack alkohol. Jag blev något förstummad och punkterad faktiskt. Kände mig som världens mest felande människa och tiden efteråt blev sjukt krystad, i alla fall från min sida.

Visst, jag kanske inte ska säga så jättemycket eftersom jag är en grymt felsökande människa själv. Jag har slutat dejta killar för en lite för gul tand, små händer, fult (i mina öron) skratt och fel längd. Å andra sidan har jag nog någonstans på vägen lärt mig att det kanske krävs mer än en dejt/möte innan man sätter en stämpel på människor. Det är svårt, sjukt svårt och jag kämpar varje gång själv. För jag vet att det största felet ligger hos mig. Att jag inte vågar släppa in folk för nära. Sedan, absolut, så finns det de gånger då kan känner på en gång att det inte klickar på det planet, men jag har känslan av att det inte var det som var grejen den här gången.

Inte för att jag själv kände mig helt lyrisk. Långt ifrån, men jag hade lätt kunnat ge det mer än ett möte och lära känna människan och om det sedan stannar vid vänskap så är det fine. I det här fallet kändes det som om att han mer eller mindre sprang hem, efter att vi sagt hej då, för att maila iväg ett "tack för mig". Ett mail jag förövrigt inte såg förrän idag.

Undra om det är han eller jag som förlorar mest på det?
Antagligen inte jag.