Var iväg med bruttan jag bor med för att handla lite. Inte för att vi äter så jävla mycket these days, men det kan ju i alla fall bra att ha någonting hemma ifall magen kommer på att den är hungrig. Precis innan vi knallade in i affären började det regna och när vi kom ut igen verkligen vräkte det ner. Ställde oss vid hållplatsen utan kur för att vänta in bussen i typ fem minuter. Gissa hur vi såg ut när bussen kom? Som två dränkta katter och i påsarna verkade det vara mer vatten är matvaror. Konstigt nog gnällde jag inte. Bara njöt och fick massor med ny energi. Riktigt mys att komma hem, dra av de dyngsura kläderna och gosa upp i sängen med morgonrock på.
Var iväg till vackra Karlslund igår. Hade lite svårt att slappna i den vackra naturen eftersom jag precis kommit från jobbet. Underhöll Mr J med att kackla i princip oavbrutet. Kanske ett under att han inte högg huvudet av mig där ett tag. Trots att jag hade svårt att komma ner i varv kändes det underbart att bara få komma ut i naturen. Kommit underfund med att jag är mer naturmänniska än vad jag tror. Stadsmänniskan i mig börjar kanske tappa greppet. Inte för att jag kommer att bosätta mig på landet bara för det, men det är lite roligt att man förändras som människa och kan uppskatta saker som gjorde en rastlös förr.
Jag fick ett tungt besked häromdagen. Visste att det skulle komma, men jag trodde att det skulle komma i december ungefär. Istället kom det ett halvår tidigare. Tog det ändå förvånansvärt bra och kanske för att jag var förberedd på det. För ett år sedan hade jag garanterat grävt mig en grop, lagt mig däri i fosterställning, blundat och hoppats på att det försvann. Idag har jag kommit så mycket längre med mig själv och insett att man inte kan sluta leva trots dåliga besked. Och visst, det påverkar mitt liv negativt på många sätt. Samtidigt tänker jag inte fortsätta leva livet som att varje motgång är the end of happiness. Livet är långt, jag har all tid i världen att göra saker bättre och jag gör det också även om det hoppar in rester från den tid när jag mådde som allra sämst. Jag kan inte göra saker ogjorda och hade säkert inte gjort på ett annat sätt om jag fick leva om den tiden. Jag mådde för dåligt för att ens tänka då. Nu kan jag bara göra någonting åt skiten och sedan hur lång tid det tar spelar fanimig ingen som helst roll. Faktiskt.
Tänk så friskt hon resonerar helt plötsligt.
Åh, just det.
Jag tankade en bil för första gången i mitt liv idag. Solstrålen har haft körkort i två år, men aldrig tankat en bil tydligen. Själv har jag bara tankat min moppe som jag ägde för typ 15 år sedan. Var inte speciellt duktig på det heller, så det kändes som att det här bara kunde gå åt helvete. Solstrålen verkade få lite panik när jag försökte få henne att slå slag i saken och lära sig en gång för alla så jag tog modet till mig och gjorde det. Med bravur till och med. Till saken hör att allt som har med bilar att göra ger mig ångest. Har inte ens suttit bakom en ratt någon gång än i mitt liv. Men bensinpumpar var tydligen min grej. Tankade som om jag aldrig gjort annat i mitt liv. Nästa steg blir väl att besegra förarsätet.
Fast först blir det sängen.
Har duktigt nog tagit mina sömntabletter.
High five!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar