Godnattsaga

Nog för att jag med all säkerhet redan sover i detta nu, men jag tänkte på alla er andra som har svårt att sova att ni kanske vill ha en godnattsaga som hjälp på traven.

För ganska länge sedan skrev en vän en jättefin godnattsaga till mig över msn. Den var så söt att jag var tvungen att spara den. Läser den ibland och får ett leende på läpparna för jag fattar inte riktigt vart han får sin fantasi ifrån. Och nu tänkte jag delge er den bara för att jag tycker den är så söt.


En liten cykel och ett stort cykelställ.

Det var en gång en liten cykel. Den var röd och glad och hade en tuta som den tutade med stup i kvarten. Det lät roligt och det flög ut en liten sparv varje gång den tutade. En dag ville cykeln parkera sig själv för att vila lite. Den letade och letade efter ett cykelställ men alla var fulla av större dummare cyklar.
"Försvinn!" tutade de dumma cyklarna med sina bräkiga, rostiga tutor.
Den lilla röda cykeln blev ledsen och mjuk i däcken. Då hördes en röst:
"Här kan du stå!"
Den lilla cykeln visste inte var rösten kom ifrån och började titta åt olika håll tills den fick syn på ett stort cykelställ med plats för bara en cykel. Den lilla cykeln kunde inte förstå hur den hade missat det.
Den rullade dit och småtutade lite så att en näbb stack ut, men när den skulle ställa sig i stället så var det alldeles för stort. Den lilla cykeln kunde inte stå rakt och höll på att rasa ned i backen.
"Du är för stor!" tjöt den med ett ledset tut.
"Inget problem" sa stället och fyllde sig själv med purjolök så det blev tajt och fint för den lilla cykeln. Äntligen stod den rakt och kunde vila.

THE END

Söt, sötare, socker...