Humorn är inte nyckeln till allt

Karin Adelsköld, fd. dejtingexpert och numera skribent och komiker menar i denna artikel från Aftonbladet, Wendela att skrattet är livsviktigt i en relation. Och visst är det så! Humor och glädje är det som förenar oss människor. Se bara på den kärlek som jag har till mina teaterpolare, det är skrattet som förenar oss och gör att vi får en djupare omtanke till varandra. Hade vi inte kunnat skratta tillsammans både åt oss själva och med varandra så hade vår relation inte alls fungerat i längden.

Likadant är det såklart i relationen till en partner där glädjen och skrattet är en av de viktigaste stenarna för att bygga en trygg och hälsosam relation. Man måste kunna skratta tillsammans både när det är enkelt och när det blir svårt, precis som även Adelsköld menar i artikeln. Däremot kan jag tycka att den finns en fin gräns för vad som är okej att skratta åt och inte. Allt går inte att bota med skrattet. Vissa saker måste få vara jobbiga och svåra utan att man skrattar bort det. Jag skulle aldrig klara av relationer i någon form där det inte finns förståelse och respekt. Att alltid se det roliga i alla situationer är inte nyckeln till lyckliga och långvariga relationer. Man måste kunna gråta tillsammans också, som enligt mig är precis lika viktigt som att kunna skratta tillsammans.

Adelsköld hävdar dessutom att skrattet är bättre än terapi när man har problem i ett förhållande. Detta för att hon själv lyckades rädda sitt eget förhållande på just det sättet. Och okej, det är kul att det fungerade i just deras relation. Däremot tror jag inte att den största andelen förhållande kan räddas på detta sätt. Det vore att vara lite väl positiv i sitt synsätt. Nog för att man måste kunna ha roligt även när man försöker rädda ett förhållande, men djupt rotade problem kan vara alldeles för svåra att bara skratta sig igenom.

Av egen erfarenhet så tycker jag absolut att parterapi är mycket underskattat. Fler par som har problem som man inte kan lösa själva borde söka hjälp av en terapeut. Kanske inte för att lösa alla problem, men för att få hjälp att hitta verktyg för att arbeta med hemma i den miljön där det uppstår problem. Dessutom är terapi bra som ett seminarium för att kunna prata om hur man upplever olika situationer. Att lära sig lyssna och förstå varandra i vardagssituationer där dialogen blir ett mycket viktigare verktyg är skrattet.

Helt klart tycker jag att Adelsköld har en poäng i sitt resonemang, men jag tror absolut inte att humorn är nyckeln till det ultimata förhållandet. Det är en mycket viktig grundsten, men det är också förståelsen, respekten, dialogen och sorgen.


/Nettan