Bloggåret i ord

2009 var nog ett tuffare år för mig än vad 2008 var. Nog för att det var ett rent helvete den första tiden efter att jag separerade med fd sambon, men 2009 blev antagligen året då jag hann och stanna upp och inse hur jag själv mår med allt vad det innebär. Antagligen för att det är först nu han har lugnat ner sig och låter mig får gå vidare. Jag tänker dock inte gräva ner mig i allt som har varit dåligt med förra året även om det skulle vara en enkel väg att gå. Mycket var piss, men jag har lärt mig mycket om mig själv förra året och vad jag klarar av.

Jag fick ett mail av en läsare för ett par månader sedan som tyckte att jag verkade ha lättare för att leva i dåtiden och tycka synd om mig själv. Och visst det kan nog stämma till viss del. Jag tror dock att jag har behövt den processen för min egen del, för att kunna släppa det som var jobbigt och gå vidare. Jag gick liksom fram som en ångvält direkt efter separationen utan att stanna upp och fråga mig själv hur jag mår, var jag är och vart jag vill och det är först nu jag fått mitt bakslag av den grejen.

För att se det som var bra med förra året, vilket ändå var väldigt mycket så har jag insett att jag har kommit "hem". Från att ha känt mig så vilsen efter att jag flyttade ifrån Göteborg så har jag kommit till en plats som känns hemma, där jag trivs och där jag kan lära mig att älska mig själv och det jag har runt omkring mig. 2009 var året då jag för första gången såg Örebro som ett hem och inte som en tillflyktsstad, som många andra städer blev 2008. Det är en vacker stad. En stad där jag absolut kan tänka mig att stanna.

2009 kretsade väldigt mycket kring en person, eller kanske två, bloggmässigt. Mr J och Arvikakillen, sedan har även 08:an, Sanne och Cissi svävat lite i bakgrunden. Arvikakillen är inför det här året ett väldigt avslutat kapitel, men mina relationer till de andra har faktiskt bara fått sin början. Jag hade önskat att jag kunde skriva till även en av grannarna på söder, men antagligen är det som det är med den relationen och det kanske bara är att surt acceptera och gå vidare.

Allt med förra året tar jag med mig som en lärdom, men för nu släpper jag det för att koncentrera mig på det positiva...


Underbara människor

> Tack Patric för din förståelse och den omtanke. Du är verkligen mer än en galen skåning och regisör vilse i Arboga.

> Tack Sanne för alla nattliga samtal och galenskaper. Du betyder allt för mig.

> Tack Mr J för att du finns, för att du lyssnar, för hjälpen, för att du låter mig få vara den jag är. Tack för att du tog mig till vackra platser i Örebro och tack för att du får mig att må bra. Du är en fantastisk människa.

> Tack Therese för alla telefonsamtal och för att du bara finns där när allt känns tungt och pissigt. Det är en ära att få vara din vän.

> Tack Malin för hjälpen. Det betyder mycket för mig.

> Tack Annie för dina stärkande ord. Du är mitt socker.

> Tack 08:an för att du finns om än på avstånd. Tack för samtalen och att jag får lov att älta allt i oändlighet. Tack för att du var med mig när jag höll på att ge upp allt och tack för all din hjälp. Du har ett stort hjärta.

> Tack Cissi för att jag fick bryta ihop i din famn och tack för att jag kan lita på dig. I love you babe!

> Tack alla som har hjälpt mig på ett eller annat sätt. Jag kommer inte kunna tacka er nog. Den dag, när jag är starkare kommer jag att visa min stora uppskattning i mer än ord. Det är det minsta jag kan göra.


Fantastiska minnen

> Kvällsbaden när sommaren höll på att slå ut min hjärna.

> Karlslund och Sommarro.

> De galna poolfesterna.

> Max åtta varv i rondellen.

> Kvällen då jag fick låna ett badkar.

> Middagen med bloggaren Ior.

> Gustavsvikbesöket med min söta kusin och syster med barn.

> Min och Camillas utekväll och besöket på BC.

> Helgen då jag fyllde år och blev behandlad som en prinsessa.

> Alla hysteriska skrattanfall.


Tack alla för alla underbart fina minnen!
All min kärlek till er alla! <3


/Nettan