Nu är det verkligen inte långt kvar tills det är dags för mig att fylla år. Och i år är det tydligen speciellt eftersom jag fyller 30. Jag har sedan länge bestämt för att inte göra någon jättegrej när det kommer till firandet, vilket har stört andra mer än vad det stör mig. So what?! Jag blir ett år äldre precis som alla andra jävla år.
"Men du fyller ju 30 och det måste firas. Det är stort!"
Eh, nej. Att jag föddes var stort.
Årsdagen som därefter kommer år efter år är bara en ursäkt för att kunna festa som vilken jävla helg som helst.
Något som är lustigt med att fylla jämt är att man alltid får frågan om man har ångest. Och det är väl klart att jag har det. Precis lika mycket ångest som jag har haft varje år sedan jag fyllde 20, men inte över att bli äldre egentligen. Min ångest ligger i att jag känner mig hopplöst efter med att bli vuxen om jag ska jämföra med min mor, mormor och gammelmormor. När de var 30 hade de familj (i bemärkelsen barn), var gifta och hade någon form av sysselsättning. Vad gör jag i jämförelse? Lallar runt och lever student, försöker pussla ihop mig själv, komma fram till om jag vill ha barn och försöker finna kärleken. Är det inte det jag borde ha gjort för tio år sedan?
Något som är än mer lustigt är att om jag svarar att jag har ångest över att fylla 30 så kan man ge sig fan på att personen som ställde frågan är duktig med att spä på ångesten genom att kasta verbala pikar över en. Om jag däremot svarar nej så ser personen nästan ledsen ut eller så säger människan att det kommer nog, precis som att det hör till att ha ångest och fylla 30.
Men är det inte märkligt? Egentligen. För om man redan har ångest, varför göra det värre? Och om man inte har det, varför kan man inte bara tycka att det är bra? Egentligen är det som att vara elak mot någon som har ångest över vad som helst. Inte skulle man väl spä på ångesten hos någon som ska opereras för cancer? Det vore att bete sig som en idiot, men tydligen anses man bara som rolig när man gör det mot någon som har ångest över att fylla år. Ångest är ångest oasett vad det handlar om, och att vara elak och spä på den är inte speciellt vänligt.
I alla fall...
Det finns två saker som jag redan nu med säkerhet vet kommer att hända nu när jag fyller eftersom det händer vartenda år. Det slår verkligen aldrig fel.
Första grejen är att min mormor kommer att ringa bland de första. Hon kommer att gratta mig och sedan klaga över att hon fortfarande inte har min adress fastän hon får den varje år.
Det andra är att min far kommer att ringa tre dagar försent klockan alldeles-för-tidigt (07.00) och skråla med falsk stämma 'Ja, må hon leva' för full hals. Han kommer vara grymt lycklig och stolt över att han kommer ihåg att ringa och att han är först av alla tills dess att jag talar om för honom att det var för tre dagar sedan.
Tänk så överaskad jag kommer att bli det år detta inte kommer att hända?!
Tills dess tänker jag fortsätta att skåla i blomvatten precis som James.
/Nettan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar