Innan jag startade upp denna bloggen hade jag en annan där jag skrev om min uppväxt, om sorgen efter min far, sveken från min mamma och relationen mellan min styvfar, samt hur det var för en flicka i skolan som helst ville umgås med pojkar trots att det inte fullt ut var accepterat av omvärlden. När jag kände mig färdig med den resan så slutade jag att skriva där och kände att jag ville starta upp en ny blogg för att kunna skriva om andra saker.
Tanken från början med denna blogg var egentligen att skriva om sökandet efter kärleken på alla plan, det vill säga till mig själv, till människor runt omkring mig, till kärleken och till livet. Några dagar innan jag startade upp fick jag en snilleblixt om att hålla mig till dejting eftersom jag då var så inne i just den världen. Och istället för att älta samma saker till mina vänner, som undrade hur det gick, så skulle bloggen fylla som funktion att skriva om det som hände så att den som ville kunde få läsa. På det sättet slapp jag rabbla samma saker och de som inte orkade höra om mitt ältande blev befriade.
Nu har jag dock kommit till en punkt där jag känner mig jävligt less på dejtandet. Nog för att jag fortfarande söker efter kärleken, men det har inte alls samma plats i mitt liv längre. Dels för att jag är trött på killar och det ständiga "lära känna nya människor"-stadiet och dels för att jag kommit fram till att jag är ganska nöjd med det liv jag har just nu. Givetvis kommer jag vara kvar på de dejtingsajter som jag är medlem i, men mitt sökande kommer inte alls vara på samma sätt längre. Vändpunkten i min tanke kring dejtandet kom efter Arvikakillen och grannarna Bill och Bull (kommer berätta mer om dem senare) på söder.
Mitt beslut kommer att ändra karaktär något av bloggen. Jag kommer fortfarande skriva om dejting, möten, kontakter och mina tankar. Däremot kommer det inte alls ta lika stor plats längre, utan jag kommer att gå tillbaka till det som var min tanke från början. Alltså skriva om sökandet efter kärleken till mig själv och till livet. Med tanke på vad som hänt i mitt liv de senaste veckorna så känns det som ett naturligt alternativ och kommer antagligen inte ändra innehållet av bloggen i någon större utsträckning, mer än att det kommer handla om mer djupa och personliga tankar om mig själv och mitt mående.
Jag hoppas att ni stannar kvar som läsare för tro mig, bloggen kommer vara minst lika intressant och urflippad som den alltid har varit. I'm still the crazy girl with the crazy mind!
/Nettan
1 kommentar:
Ja, jag förväntar mig inget mindre än att det är lika intressant och välskrivet som förut. Sen att du råkar ut för en och annan knasig grej... Well, det är ju bara sån du är ;P
Skicka en kommentar