Confessions from my heart II

Jag måste göra saker i en viss ordning eller efter ett visst schema för att det inte ska bli oordning i min vardag. Det är sällan jag har detta beteende när jag har andra personer omkring mig, men det kan även hända då också och för att kunna göra saker efter mitt inre schema då så hittar jag på ursäkter. Till exempel om jag ska göra mig iordning så gör jag tio saker för att bli klar, där ibland ta på mig antalet i klädesplagg, borstar tänderna eller fixar håret i olika etapper. Efter tio saker som är gjorda så måste jag göra något annat i tio minuter eller tio saker som inte har med det primära att göra. Det kan vara att jag tar tio klunkar vin eller att jag ska titta på TV i tio minuter. Finns andra i närheten så kan ursäkten vara att jag är stel i ryggen och måste sitta en stund. Med andra ord kan det ta väldigt lång tid innan jag blir klar.

Sedan har jag alltid en viss ordning som jag ska göra saker i på morgonen. Hygien, kläder, smink och hår. Alltid den ordningen annars går jag omkring hela dagen och funderar på om jag glömt något, som att borsta tänderna till exempel.

Jag vet inte alls när jag utvecklade detta tvångsbeteende. Troligtvis började det i samband med att jag mådde väldigt dåligt och inte orkade ta mig ur sängen när jag var ungefär 20. För att få något gjort så gjorde jag lite i taget och vilade som belöning. Dock tror jag att jag hade en släng av detta beteende redan när jag bodde hemma, så jag minns inte när det egentligen startade.

Jobbigt är det i alla fall. Speciellt de perioder när jag mår dåligt för då är det verkligen som värst.