Beslutsångest

Hon var hemma igen efter en helg med den äldre herren och hela hennes värld hade fallit uppochner. Just nu hade hon två män som pockade på hennes uppmärksamhet och hon visste vad hon själv ville. Båda två var bra på sitt sätt. Han i den andra staden såg hennes själ utan att hon behövt öppna den dörren och den äldre herren berörde hennes hjärta på ett sätt ingen annan hade gjort innan.

Det fanns dock andra saker som satte hennes huvud i förvirring. Den ena hade en stor längtan efter barn, en längtan hon inte själv kände och andrig hade känt. Den andre hade redan två barn i sitt liv som hon inte var redo att ta sig något engagemang för. Det var ett för stort ansvar för henne och en helt ny värld. Dessutom var hon i planerna att flytta till samma stad som killen i den andra staden. Hon hade med hjälp av honom hittat en lägenhet som passade henne perfekt då hon tänkt att studera där i några år för att sedan återvända till sin egen hemstad igen. Lägenheten låg mitt i staden, var möblerad och hon skulle få hyra den billigt då det var hans far som skulle hyra ut den till henne. Hennes egna planer sammanföll därmed inte med någon av dem.

Ena dagen visste hon precis vad hon ville och vad som var rätt och den andra dagen hade hon inte längre den minsta aning. Det kändes som att vad hon än beslutade sig för så skulle det vara fel beslut. Hennes hjärta sa henne en sak medan hjärnan sa henne en helt annan. All förvirring fick henne att vilja släppa dem båda två för att göra det enkelt för henne och för att kunna fokusera på sitt eget liv, men varje gång hon kommit fram till det gjorde eller sa någon av dem något som fick henne att åter ändra sig.

Hur det än låg till i hennes huvud så var det ändå den äldre herren som öppet visade sitt intresse för henne med än vad killen i den andra staden gjorde. Han charmade henne, gav henne den uppmärksamhet hon behövde och uppvakade henne på det rätta sättet. Hur mycket hon än försökte stå emot han försök till att närma sig henne så gled hon ändå rakt in i hans nät och efter veckor uppvaktade var hon fast. Ändå kände hon dåligt samvete för vad killen i den andra staden kände för henne. Han var hjärnans val och han var trots allt mer hennes typ av kille, men hjärtat hade fallit för den äldre herren så han gick segrande ur hennes förvirring.

Varje dag försökte hon ringa hennes absolut svåraste samtal till killen i den andra staden för att berätta för honom hur det var, men hon kunde inte förmå sig att krossa hans hjärta. Inte nu när han såg så fram emot att hon flyttade närmre honom. Så istället skjöt hon fram det varje kväll och grät sig själv till sömns med beslutsamheten att ta det nästa dag, men nästa dag kom aldrig utan slutade hela tiden med att hon grät med mobilen i sin hand. När dagen kom då han själv ringde till henne kunde hon inte längre dra ut på det och tog mod till sig och sa som det var och hela hon blödde inombords. Hans röst lät nedstämd och hon bad om ursäkt för vad hon kände.

Och hela tiden sa hennes hjärta att hon tagit fel beslut.