Mardröm

-Egentligen borde jag kanske inte lägga mig i, men jag kan inte vara tyst längre, säger rösten i luren. Jag vet hur han är mot mot dig och jag tycker att du har rätt att veta.
-Okej? svarar flickan.
-Det kommer hur som helst fram i alla fall. Han har varit otrogen mot dig och flickan i fråga är gravid.
-Va? När? svarar hon stumt.


Tiden stannar. Allt runt omkring henne försvinner. Rösten på andra sidan luren fortsätter att prata, men hon får inget sammanhang i meningarna, i orden.
-...och hon är i femte månaden, avslutar rösten.
-Femte månaden? upprepar hon.
-Ja. Du måste prata med honom och få ett slut. Jag finns här när du behöver prata.


Hon går ut. Behöver få luft. Som han har dragit ner henne. Anklagat henne för att ha haft ihop det med vilt främmande män på stan. Inte låtit henne sitta bredvid vem som helst eller låtit henne vara kvar på fester utan honom. Hur kunde han vara otrogen? Det stämde inte i hennes värld. Det passade inte ihop.


Senare på kvällen ringer hon upp honom. Hela hennes kropp skakar. Hon vet inte vad hon ska säga, hur hon ska börja. När han svarar säger hon det bara rakt ut. Inget hej, inget hur mår du.
-Ska du säga, din slampa, är hans enda svar.
-Hon är ju för fan gravid! säger hon tillbaka utan att bry sig om hans första förnedring.
-Ja, och?


Det blir tyst. Hon vet inte vad hon ska säga. Hittar inte orden. I tystnad gråter hon för allt hon stått ut med. Hans svartsjuka och manipulativa sätt att behandla henne. Hur han drillat henne att inte titta på någon för att han inte ska tro att hon inte är hans. För en sekund önskar hon att hon snart ska vakna upp och inse att allt bara varit en hemsk dröm. Att hon skulle komma tillbaka till den tid i början när han var förstående och gav henne tid. Då när han visade vad kärlek verkligen var. Men det här var verklighet. Den sanna verkligheten som hon var tvungen att konfronteras med.


-Det är slut mellan oss. Bara så att du vet, avslutar han.
Och hon tänker att det var det redan för fem månader sedan.