måndag 5 april 2010

Snart dags för verkligheten

Jahopp, sista dagen på ledigheten då. Man kanske skulle försöka göra någonting vettigt då som omväxling. Eller varför skulle man? Låter helt onödigt. Navelpill känns tillräckligt underhållande för att sluta med det. Skulle nästan kunna tänka mig att göra det här på heltid, men bara nästan.

Mängden godis jag har stoppat i mig den här helgen är lika med zero. Alkoholförtäring är också lika med zero. Inget av det är väl egentligen inte speciellt förvånande. Är ju inte någon större fan av godis och alkohol kan jag ju faktiskt klara mig utan. Jag kan vara full av energi och flippa ur ändå. Det har vi redan konstaterat.

Nu till helgen kommer det bli desto mer alkohol istället. Är ju dags för tjällossningen här i Örebro, vilket innebär att det kommer hit ett antal studenter från andra universitet och högskolor som kommer att leva loppan. Dessutom ska jag ju styra upp bakom baren på bärseback några timmar på fredagen och då lär det krävas alkohol för att överleva. Minst.

Känner mig lite bloggseg numera. Inte så mycket inspiration. Känns mest som jag sitter och pressar fram något som kan verka intressant, men det slutar bara med att jag flippar och så blir det bara något flummigt som ingen fattar någonting av. Fast det kanske bara är jag som upplever det så?

By the way...
Jag ska snart bli moster igen. Är ungefär två veckor kvar tills dess. Lillsyrran ska värpa ur sig en klump till. Avundas henne inte ens lite. Skulle nog själv få ett psykbryt och flippa totalt. Och det är ju inte direkt så att man kan gå ut i strejk och vägra den dagen det är dags liksom, men sedan är ju jag som jag är. Antagligen skulle jag försöka eller be någon att skjuta mig.

Sedan har det varit väldigt intressant att se hur vår släkt betett sig, alltså då när lillsyrran fick sin första. Mormor som för några år sedan tjatade hål i huvudet på mig om barnbarns barn verkade måttligt road när hon väl fick ett. Mor var tydligen glad, enligt syster. Hon (mamma) och jag hade ju ingen kontakt alls då så jag vet ju inte personligen. Far låtsas mest som att det regnar ute och resten av släkten beter sig typ likadant. Jävligt trist, men då vet man i alla fall vad som väntar sig om man skulle få för sig att värpa ur sig något i framtiden.

Nog om det...

Jag funderar på om det kanske börjar bli dags att packa sina saker lite smått. Efter helgen som kommer nu så har jag bara två helger på mig. Och jag kan inte för mitt liv tro att jag kommer att packa någonting när det är tjällossningen och på vardagarna har jag helt enkelt inte tid. Har ju knappt tid för att gå på toaletten så ni kan bara tänka er. Lär finnas en helt del som kan kastas också. Jag har inte ens kollat genom kartongerna med grejer som jag packade i min flykt från fd sambon. Har liksom inte orkat att ta tag i det där på två år. Sjukt, men sant. Kommer bara bli ledsen över de saker jag vet att jag inte fick med mig och så har vi kartongen med grejer som jag fått av barnen. Den kartongen är bara ångestladdad och lär kräva typ en hel helg bara den. Kommer grina mig igenom allt innehåll och sakna dem mer än någonsin.

På tal om ångest.
Jag tror att min magkatarr börjar krypa fram igen. Inte kul alls. Vill bara bli av med den här jävla skiten någon gång. Å andra sidan så har jag verkligen lärt mig något av hela den här processen. Aldrig mer att jag ska låta det gå så här lång tid innan jag lyssna på min kropp. Never ever! Och i och med att magkatarren antagligen är tillbaka igen så känns det dessutom som ett steg tillbaka fast det kanske inte riktigt är det. Fast det känns ju surt att addera en medicin när man sitter och jobbar på att minska antalet.

Fast nu skiter vi i allt det där och passar på att njuta av den sista dagen av den långa ledigheten. Så får det bli! Ze good.


Inga kommentarer: