Förra helgens dejt med Arvikakillen

Ännu en händelserik helg till ända då och jag ligger åt helvete efter med mitt bloggande. Men nu jävlar ska jag ta mig i kragen och skriva ikapp en hel del.

Vi börjar väl med förra helgen då och min dejt med Arvikakillen...

Helt ärligt så var jag grymt opepp inför dejten, vilket kanske också märktes här eftersom jag inte skrev så mycket om det innan. Men när jag väl stod på stationen och väntade på att tåget skulle komma in så gaskade jag upp mig ordentligt och tog på mig mitt bästa humör och inställning. Och det blev kul och jag blev grymt pepp inför att ha honom här en hel helg.

Planen var att festa loss på studentpubarna på fredagen och på lördagen ta det lite som det kommer. Jag var bjuden till en korridorsfest på lördagen och tanken var att kanske gå dit och hälsa på folket och sedan kanske bara ta det chill resten av kvällen. Och det började enligt planen. Vi satt hemma hos mig och laddade för att gå ner till "galningarna" nere på bärseback. Pratade jävligt mycket och hade det väldigt trevligt enligt mig. Och med tanke på att vi kom ner till bärseback så sent som vi gjorde så måste det ha varit det också.

Väl där nere så fortsatte den trevliga stämningen. Vi festade och hade kul. Pratade och umgicks med allt folk där nere och senare gick vi vidare till PUBlicum. Hans öl tog slut så jag erbjöd honom att ta vin av mig vilket han också gjorde. Sedan helt plötsligt sa han att han vill prata med mig själv så vi gick iväg en bit från själva stället. Jag frågade honom vad han ville prata om och det han säger är att man inte säger vissa saker inför andra. Jag fattar ingenting och frågar vad han menar, men han vill inte förklara istället säger han att han vill hämta sin väska. Jag har aldrig varit den som försökt att tala någon ur ett sådant beslut så jag sa bara okej. Gick till mina vänner för att tala om att jag bara skulle gå hem en sväng för att komma tillbaka och efter det går vi hem till mig.

Nästan hela vägen går vi under tystnad och när vi kommer hem till mig så frågar han om det är okej att han sover över hos mig till morgondagen eftersom han inte kan komma hem mitt i natten. Jag säger att det är okej och frågar honom varför han känner att vill åka hem. Inte för att tala honom ur det, utan för att få en chans att få be om ursäkt eller för att förklara mig. Min slutsats är att jag gjort något som får honom att vilja åka hem. Något annat kan det inte vara. Jag sa även att jag ville ha förklaringen då, när vi satt med varandra öga mot öga. Han gav mig lama förklaringar som jag förstod direkt att det var lögner och där satte han nog spiken i kistan själv. Kan man inte säga vad problemet är och istället säga lögner så är det inte en kille för mig.

Sedan hamnar han och jag i en dispyt som leder till att han tar sina grejer och går därifrån och jag går tillbaka till PUBlicum för att fortsätta festa med mina studiepolare. Fast tyst på honom blev det inte för det. Hela natten ringer han mig och frågar om jag snart ska hem och frågar återigen om han får sova hos mig. Snäll som jag är så kan jag inte säga nej, men säger samtidigt att jag inte tänker gå hem bara för att släppa in honom, utan att han får vänta tills jag kommer hem. Så en halvtimme innan jag går hem så skickar jag ett sms för att tala om att jag är på väg hem, men när jag väl är hemma så är han inte där. Jag skickar ytterligare ett sms för att säga att han borde ta sig hem till mig genast eftersom jag vill sova, men får inget svar. Då ringer jag istället, men hans mobil är avstängd och med det så skiter jag i honom och går och lägger mig.

Morgonen efter vaknar jag av att jag får ett sms från honom vid halv tio där han skriver att det är lugnt och att det har löst sig på annat sätt. Bättre sent än aldrig brukar man ju säga. Jag svarar inte utan sover vidare. En timme senare för jag nästa sms där han skriver att han vill prata med mig och ifall jag kan tänka mig att prata med honom så borde jag höra av mig snarast till honom i annat fall så bokar han tågbiljett och jag väljer att inte svara på det heller.

Vid elva kommer det sista sms:et från honom där jag får världens förklaring om att jag i min ålder borde tänka mig för hur jag behandlar andra som inte känner någon annan än personen han är där för att hälsa på och att om jag vill ha någon vidare kontakt så är det upp till mig att ta kontakt. Han kände att han behövde skriva det innan jag skulle få för mig att hänga ut honom på facebook och på bloggen. Sedan dess han ingen kontakt funnits.

Det har gått en vecka nu och jag har hunnit samla mina tankar kring det som då hände och min ilska över hur han betett sig har lagt sig helt så jag ska ge honom svar på allt som han skrev till min på lördagens förmiddag. Den förklaringen kommer imorgon och eftersom jag nu vet att han läser bloggen fastän han tidigare har påstått att det inte är så så vet jag att han kommer att få den.

Så pass på.
Häng på min blogg imorgon!
Det är här det händer... ^^


/Nettan