Suttit hela dagen och försökt samla känslan, forma orden och någonstans på vägen kommit fram till att jag inte tänker linda in mina känslor eller ord i bomull. Vissa saker skär helt enkelt bara i hjärta och själ. Och egentligen är jag inte ett dugg arg, mest bara jävligt ledsen och besviken. Känner mig naiv och utan insikt för hur människor behandlar mig. Jag försöker vara den jag är i alla lägen, utan att sätta på mig en mask. Men ibland undrar jag om det inte är enklare att leva livet med en mask. Inte bry sig eller ta till sig det andra säger på gott och ont. Kanske blir man mindre sårad, mindre lekt med och mer sällan baktalad.
Kanske är det fler saker som ligger i grund för mina känslor än vad jag vad jag tror. Det jag fick veta idag kanske bara blev droppen. Helt sanningsenligt så är jag bara jävligt trött på människor just nu. Trött på personer som säger sig vara min vän, men inte har en blekaste aning om betydelsen. En öde ö hade passat mig perfekt. Bara få vara för mig själv, slippa spela pajas för att bli omtyckt, slippa tänka på att säga och göra allt rätt och slippa få lögner uppkörda i ansiktet.
Måhända att det kommer som en nyhet för många, men jag är ta mig fan också bara människa. Jag är inte alltid den enklaste att förstå sig på, men jag råkar ha en ryggsäck med mig som innebär att jag inte vågar lita på människor. Är klart mer bräcklig än vad man kan tro. Och jag är en människa full av känslor, men nog har jag rätt till mina känslor precis som alla andra. Dessutom är inte jag fullkomlig som människa. Tänka sig, jag kan också göra fel. Men brister får tydligen inte jag ha utan att få en kniv instucken och omvriden i ryggen.
Jag vet att hata är ett starkt ord. Men just nu hatar jag!
- Jag hatar falskspel. Hur fan kan man spela vän och sedan inte vara det?
- Jag hatar lögner. Allt kommer fram hur tryggt man än tror att lögnerna är dolda.
- Jag hatar skitsnack. Människor som inte kan stå för det dem säger och tycker.
- Jag hatar ord utan handling. Tomma jävla ord utan något som helst innehåll.
- Jag hatar att inte veta vart jag har människor. Bara bort, bort, bort...
Jag hade börjat öppna mig. Visa vem hela jag är, med både brister och styrkor. Började känna tillit till andra, lära mig gråta, känna trygghet och känna frihet över att få vara svag. Men jag börjar glida tillbaka igen. Jag gråter åter i tysthet, sluter mig, känner mig instängd och ensam. Det är tydligen den typen av mitt jag som gillas. När jag inte går att nå som människa. Glöm inte att jag i alla fall försökte. Jag gjorde ett ärligt försök att visa vem jag är, men det togs inte emot som något positivt. Så nu är vi tillbaka där det började, ruta ett.
Tänker stå där och bara betrakta andra i fortsättningen!
/Nettan
2 kommentarer:
Att kunna känna tillit till en annan person, att kunna blotta sitt hjärta och visa sig sårbar inför en annan utan att denne dömer är något att värdesätta. En vän eller någon som är mer än så.
När man säger att man har många vänner undrar jag ibland om det verkligen stämmer. Hur många är såpass bra att de skulle ställa upp och finnas där när allt går åt helvete? Som orkar höra när man bearbetar allt? Som bara kan finnas där utan att behöva säga nått, men som med sin blotta närvaro kan fungera som en fast, trygg punkt när det stormar? Som inte använder ordet vän lättvindigt och konsekvenslöst?
Jag har en hel del bekanta, men bara ett fåtal jag kan kalla för vänner. Riktiga vänner som bryr sig om hur jag mår, vad jag gör och hur jag känner. Som är genuint intresserade och orkar med allt vad det innebär med vara vän med mig. Och tro mig, det är inte alltid så enkelt. Jag kan vara väldigt svår ibland. Men dessa människor har accepterat den jag är och jag har alltid känt att jag kan vara mig själv med dem. Ingen mask. Inga murar. Ingen rädsla.
Jag hoppas du väljer att inte stå vid sidan och se världen passera utan vågar tro att det finns nått bättre. Att man kan vara sig själv i alla stunder. Att man kan, får och vågar blotta sitt hjärta. Det skulle bli en mycket fattigare värld utan dig i den.
Tack, snälla söta för dina otroligt fina och insiktsfulla ord vännen (för du är min vän)! =) Kramar till dig...
Skicka en kommentar