Jag börjar nu

Det här med att gå ner alla mina kilo för att nå mitt mål påbörjade jag förra året. Jag hade ett bra tempo och ge ner bra nästan varje månad. Sedan kommer en tung period när ingenting verkade hända och efter det kom en ännu tyngre period med dödsfall och massa strul i vardagslivet. Allt ledde till en mindre krasch och jag orkade inte hålla uppe mig själv. Jag har lärt mig sedan tidigare att när det börjar storma omkring mig så behöver jag ta ett steg tillbaka och lägga fokus på det som är viktigast för att jag ska må bra.

I detta fall innebar det sorgearbete, hitta en ny lägenhet och att få svar på alla frågetecken kring min hälsa. Jag har lyckats bocka av alla de där grejerna nu, men fortfarande inte kommit igång med min viktresa igen. All motivation har varit totalt bortblåst och roligare blev det inte att ställa sig på vägen och inse att jag princip behöver börja om från början igen. Den mentala styrkan får sig en törn av det där och jag har fått jobba rätt länge på att hitta tillbaka till motivationen och styrkan. Nu är jag där.

En kollega till mig startade idag igång sitt kost- och träningsupplägg som hon fått hjälp med. Hela förra veckan när hon har pratat om det så har jag tänkt att det skulle vara ett ypperligt tillfälle för mig att komma igång med min egen resa igen. Då blir jag inte ensam och jag har en person som sitter jämte mig på jobbet som jag kan peppa och tvärsom. Är helt klart ett guldläge, så jag tog min chans.

Idag började jag den där jävla resan igen. Nu ska kilona bort. SKA. Så nu ber jag ödmjukast alla mina nära och kära att hålla sig vid liv tills jag är klar och så hoppas jag att hälsan skärper till sig så jag slipper springa till doktorn för prover, undersökningar och en jävla massa nervös väntan på svar, samt allt livet i övrigt rullar på som vanligt.

Tack på förhand!