Första veckan - Check

Så var den gjord och jag känner mig nöjd. Kanske inte är arbetsuppgifter som jag vill göra resten av mitt liv, inte ens över en längre tid. Men. Det funkar just nu och jag trivs ihop med människorna jag jobbar med och det betyder allt just nu. Jag känner mig uppskattad och vi har helt galet kul tillsammans. Det är sjukt ändå vad sådana saker spelar in. Man skulle fasiken kunna göra precis vad som helst på jobbet bara man har de bästa kollegorna i hela världen.

Jag avslutade veckan med att göra något jag extremt sällan gör, gå hem tidigare. En timme och en kvart tidigare endast för att det var så lite att göra och tidigare helg kändes värt...i ungefär en kvart och sedan fick jag ångest över att jag inte uppskattar mitt jobb tillräckligt mycket för att stanna kvar hela mitt pass. Så typiskt jag. Finns nog ingen annan än jag som tänker så där och det sjuka är att den där ångest ligger kvar även idag.

Vi har snart julfest med jobbet och jag har bestämt mig för att inte gå i år. Inte för att jag inte tycker att det är kul med julfest, men jag har verkligen bara ingen lust. Dessutom var förra årets julfest så jäkla kul att det kommer bli svårt att toppa den. Känner att jag vill stanna när man har känslan av att jag älskar mina kollegor väldigt mycket. Sedan tenderar dessa fester att bli mer eller mindre svinfester. Folk blir för onyktra och babblar om saker som ingen orkar lägga någon energi på, samt gör bort sig. Jag dricker sällan alkohol och det blir bara flera timmar av lidande över hur andra beter sig och sedan ska man behöva se dem på måndagen efter den där festen och låta allt vara som innan allt det där. Jag orkar inte.

Det är inte helt acceptabelt att tacka nej till den där festen har jag märkt. Man behöver liksom vara upptagen med andra saker för att komma undan. Att bara säga att man inte tänker gå för att man inte känner för det skapar någon slags konstig stämning. Som om man slutat tycka om sina kollegor. Det är verkligen inte fallet. Jag älskar dem och jag vill fortsätta göra det efter julfesten också. Och jag känner bara inte för en fest just nu. Det är lite för mycket annat i mitt liv som jag behöver prioritera. Bland annat mig själv.