Det tog inte lång tid förrän hon skärmade av sig från verkligheten och till en början kändes det naturligt i och med att hon var nyförälskad. Ingen såg något konstigt i det alls, men när månaderna bara gick och de fortfarande inte visade sig för allmänheten började man tycka att det kändes lite olustigt. Så plötsligt var de med överallt istället. Kom på söndagsmiddagarna hos våra föräldrar och andra släktträffar. Inget verkade konstigt mer att han uppförde sig mer som en pappa mot henne än som pojkvän, men så länge hon såg lycklig ut så kändes det inte olustigt, inte så att man reagerade på det iaf.
Efter några månader avtog deras närvaro allt mer och jag vet att jag frågade min syster hur det var mellan dem, men hon svarade bara att de inte kände för att komma, familjeträffarna gav dem ingenting, vilket jag fann lustigt eftersom hon alltid älskar att vara med oss som var hennes familj. Det var nog första gången jag reagerade på att något inte stod rätt till i deras relation. När jag tog upp det med henne undvek hon mig eller blev arg och bad mig sluta att lägga mig i, eller så menade hon på att jag hade någonting i mot hennes pojkvän, vilket inte var sant.
Sedan kom blåmärkena. De som skyldes väl med kläder, men som ändå skymtades ibland och på det alla konstiga förklaringar till varför de kommit till. Hon kunde ofta skratta åt det själv, men det var inte kul för oss andra som förstod att det var ren och skär lögn. En gång träffade jag henne helt apropå i en affär med ett konstigt märke vid ögat och hon sa att hon hade trillat i trappan. Jag vet att jag den gången tänkte för mig själv att det var den mest klassiska lögn och när jag kom hem till våra föräldrar nästa gång tog jag upp det hela med dem och vi kom överens om att vi skulle ta tag i deras relation. Hon behövde komma bort från honom helt enkelt och det var alla enade om. När vi väl satt där med henne var det alls lika enkelt. Hon försvarade honom med näbbar och klor och hon grät för att hon uppfattade oss som elaka som förstörde för henne.
När det mötet var över gick hon knappt att få tag på längre. Hon och hennes pojkvän isolerade sig helt från omvärlden och det gick säkert flera veckor innan man fick ett livstecken från henne. Sedan kom dagen när samtalet kom. Vi var tvungna att komma dit till deras lägenhet och jag åkte dit och den värsta synen av dem alla väntade mig när jag kom in i deras kök. Hon låg där på golvet och det var blod överallt. Det går knappt att beskriva hur mycket blod det var, men det kändes som att det var tillräckligt för en hel människa. Hennes kropp låg i en konstig ställning och hela hon såg helt uppsvälld ut. Den bilden kommer aldrig släppa från näthinnan någonsin.
Jag trodde att jag skulle förlora min lillasyster den dagen. Trodde inte att hon skulle överleva det där med tanke på hur hon såg ut. Den skräck var hemsk, men hon kom tillbaka, vilket jag är otroligt lycklig över idag och pojkvännen är idag fälld för det han gjort mot henne och vår familj.
Tack för mig och för den som vill maila till mig kan skicka ett mail till Nettish som vidarebefordrar till mig.
//Nelle
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar