Värdelös

Är på väg in i en tung period just nu. Eller rättare sagt...jag är redan inne i den. Går igenom dagarna och ler och säger att allt är bra, men inuti mig lyckas jag inte skaka av mig känslan av att jag inte duger. Att det jag gör inte spelar någon roll för ingen bryr sig och ingen tycker att jag gör ett bra jobb, gällande någonting alls. Det handlar inte om att jag inte saknar uppskattning, utan snarare så är det en kombination av att jag känner mig motarbetad, ignorerad, inte tagen på allvar och dels handlar det om mina egna hjärnspöken. Jag är inne i en sjukt känslig period och då hjälper det inte till att jag hela tiden får slåss för mig egen existens eller ta en massa onödiga diskussioner om helt sanslöst löjliga saker. Det resulterar helt enkelt i att jag går omkring och känner mig helt jävla värdelös, mest hela tiden.

Och jag vet att det egentligen inte är sant. Jag vet att jag är grym på allt jag gör, annars skulle jag inte göra det. Så enkelt är det. Dock är jag så sjukt less på att spendera hela dagar i en värld bland människor som går med näsan i vädret, som tror att de är bättre än alla andra och som behandlar sina medmänniskor som om de vore tre år och förståndshandikappade. Det får mig bara att vilja skrika rakt ut att det är dags för dem att komma ner på jorden igen, men helt ärligt så tror jag inte att de hör från sina allt för höga hästar. Hoppas de inser hur ont det kommer att göra när de trillar ner, för de kommer de att göra en vacker dag. De är inte så jävla duktiga som de tror. Speciellt inte på att vara människor.

Jag gör mitt bästa med att omringa mig själv med personer som stärker mig och som får mig att må bra, men de jävlarna lyckas ändå träffa mig ändå med sina knivar i ryggen. Punkterar mig när jag minst anar det och minst orkar med det. Jag vet snart inte längre hur jag ska lyckas stå emot skiten. Å andra sidan vet jag inte ens om jag orkar säga ifrån eller om det ens är värt det. Risken är ju att det bara blir värre och det skulle jag verkligen inte orka med.

Mest av allt önskar jag bara att dagarna går fort så jag kan få min semester och fly från allt. Till och med mitt arbete som jag egentligen älskar otroligt mycket, men som bara känns piss just nu. Jag tror jag behöver fly ifrån precis allt, bara för en liten stund. Bara vara för mig själv och tänka igenom vad jag håller på med och om det är värt det. Troligtvis kommer jag komma fram till att det inte är det.

Nej, fy fan säger jag bara!