En helg utan måsten

Precis så fantastiskt som rubriken beskriver har det varit. Visst det är något jobbigt att inte bara få vara hemmahemma och bara rå om sig själv, men helgen har trots att givit mig en massa lugn och det var välbehövligt.. Därav ett något sent inlägg också.

För första gången så valde jag att bo på hotell istället för hemma hos Coffe som jag brukar bo hos. Dels för att syrran skulle hålla mig sällskap två av de fyra dagarna och dels för att han skulle ha fest hemma hos sig och jag kände att det skulle vara bättre att ha ett eget kryp in istället för att vara i vägen för allt han ska fixa med. Och jag kan helt ärligt säga att det är det bästa jag har gjort, så det kommer jag att göra fler gånger.

Började hela långhelgen med att ta ut några av mina övertidstimmar äntligen och tog därför en halvdag i torsdags. Direkt efter jobbet blev det tåget ner till Göteborg, möta upp syrran och kolla på årets Cortége. Har saknat att få lov att göra det på valborg, då de tidigare har varit tradition. Dock har det inte blivit så mycket av den varan efter att jag flyttade därifrån, så jag såg verkligen fram emot att äntligen få se den igen. Men. Jävlar vilken besvikelse. Kan ha varit en av de sämre jag har sett någonsin. Nog för att man inte hänger med i allt som händer i Göteborg och av den anledningen inte greppar alla flak, men det var inte det som var själva besvikelsen. Det kändes så otroligt ostrukturerat och dåligt uppstyrt. Som exempelvis kunde man få vänta flera minuter innan nästa gäng med lastbilar kom och vissa körde så fort förbi att man knappt hann uppfatta eller läsa vad det var de ville få ut.

Bitterfittan inom mig frustade att det definitivt var bättre förr. Å andra sidan, för att vara lite positiv, så behöver man inte åka ner för att se det igen på tio år. Så är det med det.

Lördagen bestod av en nykter (för mig) fest tillsammans med mina underbara vänner för att fira Coffe. Det är alltid lika kul att hänga med dem även som vi nu börjar att splittras upp mer och mer, men man får vara glad för dem man träffar istället för att vara ledsen över dem man nästan aldrig få träffa längre. Plus att det då också faktiskt blir en hel del nya ansikten, vilket såklart är kul.

Fick massor av boost för både artikeln på nätet och för inslagen på tvärsnytt. Och istället för att alltid halka in på det väldigt vanliga samtalsämnet jobb så pratades det massor och spel- och medberoendeproblematik, vilket bara det är en boost i sig. Sedan fick jag även lite ny energi för att komma igång med träningen igen, vilket verkligen behövdes efter den här "måttligt" tunga period som har varit. Bara det att fler och fler uppmärksammar och vänligt frågar vad som hänt med min träning känns skönt. Bara det att jag får en chans att prata om det när det faktiskt är jobbigt och inte går alls, istället bara när det går helt galet bra och utan några som helst problem känns befriande. Dessutom lättare att få precis det stöd jag behöver, när jag behöver det som allra mest.

Det är kärlek och omtanke när den är som störst.
I love my friends!