Öppnade upp ett låst hjärta.
Plåstrade om en själ i spillror.
Ingenting begärde hon, men fick allt.
Hon hade aldrig kunna förställa sig det här.
En man som visade en sådan respekt.
Bara något som så enkelt att bli lyssnad på.
Fick henne att känna sig viktig och speciell.
Vågade inte andas ifall det inte var på riktigt.
Det gick ljumma vindar emellan dem varje dag.
Ändå var det något i henne som tvekade.
En smak i munnen som gjorde henne påmind.
Den beska smaken av svek och lögner.
Så hon höll honom en bit ifrån sig.
Många gånger satt hon bara och studerade honom.
Hur han förde sig, hur han tilltalade andra.
Hon hade sett den där typen för många gånger förut.
En casanova med ett enda syfte.
Bygga sitt ego på andras uppmärksamhet.
Hon skulle aldrig släppa in honom.
Aldrig be honom om någonting.
Aldrig låta sig bli beroende av honom.
Värdet i hans ord var lika med noll.
Charmen var ett enda stort skådespel.
Aldrig mer att hon skulle gå in i den där fällan.
Det skulle vara att spotta på sig själv.
Hennes eget värde hade hon fått lära sig att se.
För att inte stå där igen med hjärtat i sina händer.
Be en man att ta hand om det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar