Demonernas land

Jag har ju alltid berättat om att det fanns ett parallellt problem under den tid jag levde tillsammans med min fd sambo. Ett problem som inte hade någonting och göra med hans spelproblem, men som var riktat rakt mot mig personligen. Den konflikten var troligtvis den största anledningen till att jag bröts ner mycket fortare än vad jag antagligen hade gjort annars. Har ni sett filmen Stepmom, filmen som på svenska heter Vid din sida?






Man skulle kunna säga att det var precis så där. Minus att häxan var sjuk och skulle dö. Och ja, jag säger häxan, för det var precis det hon framställde sig själv som tills att hon tog sitt förnuft till fånga och bad om ursäkt efter lite mer än tre år av terror. Det som tog mer än något annat var när hon gick på mitt utseende och den jag var som person, samt att hon gjorde framför barnen. Sedan att hon hade åsikter kring hur jag behandlade barnen eller hur jag och sambon framstod som brydde jag mig inte så mycket om. Värst var det när hon även drog in sina föräldrar. Vi snackar alltså vuxna människor, 35 år och uppåt, som betedde sig som fullständiga kräk.

Det gick så långt att häxan förbjöd mig att komma hem till henne när barnen fyllde år och födelsedagarna skulle firas där. Samtidigt som hon kunde komma och gå som hon själv kände för hemma hos oss. Hon ansåg på fullaste allvar att hon hade rätt till det då hennes barn bodde där varannan helg. Och fegskallen till sambo godtog det. Om det var något som var en psykisk terror så var det det.

Jag har oerhört svårt att se den där filmen, utan att må riktigt dåligt för den är så otroligt nära sanningen till hur mitt liv var då. Hade snubben i filmen också varit spelberoende och inte speciellt förstående till nya flickvännens känslor eller mående så hade det varit mitt liv på pricken.