Jag har bestämt mig!

För snart ett år sedan slutade jag med att äta mina "lyckopiller" och det har verkligen gått hur bra som helst med det. Det har känns lite knasigt att ha helt verkliga känslor igen. Fick faktiskt till och med frågan av en vän om mitt sätt att visa känslor har förändrats och ja, det har de verkligen gjort. Speciellt på en punkt. Jag har fått sjukt mycket lättare för att gråta. Jag gjorde nästan aldrig det förut, eller snarare, det var få saker som berörde mig till tårar. Nu räcker det med att jag tittar på ett TV-program och något händer, bra eller dåligt, så kommer tårarna. Lite bökigt att hantera ibland faktiskt.

Hur som..
Eftersom det gått så otroligt bra med att vad som kan innebära med att leva ett så normalt liv som möjligt utan hjälpmedel så beslutade jag mig för något för en vecka sedan. Imorgon börjar jag min stora resa ner på vågen. Jag har efter det beslutet lagt upp en ordentlig plan och verkligen, verkligen bestämt mig. Ja, om jag nu får hålla mig frisk vill säga. Jag tror dock att en del av mina konstiga åkommor har med min vikt att göra, så nu kör vi. På riktigt, en gång för alla.

Det kommer att bli sjukt tufft det här. Jag har en hel del dumheter som jag måste släppa taget om, som till exempel colan. Däremot vet jag att jag fixar det för jag bevisade för mig själv redan i somras att jag inte är så beroende som jag tror att jag är. Mina riktigt stora bävan är allt räknande av kalorier. Om det är något som kommer att knäcka mig så är det det. Fast jag har funnit en grym uppbackning när det börjar att ta emot, en tjej vars blogg jag följer. Hon har gjort en helt sjukt grym resa och det går att läsa om den här om man är intresserad eller bara vill inspireras.

Jag kommer inte göra någon jättesak av den här resan på min blogg. Det blir alltså ingen "another fakking bantningsblogg" den här gången heller, även om jag någon gång ibland kommer att skriva hur det går typ. Ja, ni vet...när jag är så sjukt jävla less på allt att jag bara vill lägga mig i fosterställning under ett bord och gråta en skvätt. Typ då kommer jag väl skriva om det. Dessutom är det min resa, mina beslut, mitt val och mitt tillvägagångssätt  Jag vill inte har en massa kommentarer angående att jag borde göra si eller så. Det sköter de som kallar sig för mina vänner på den eminenta ansiktsboken så fint.

Så.
Nu kör vi!
Må hälsan vara med mig.