Söndag och jag pysslar ungefär med det jag brukar göra. Ni vet städa, diska, tvätta göra matlådor. Roligt ska det vara. Att jag sedan tar extremt långa pauser för att skriva på en serie om medberoende är bara en liten detalj och helt ärligt stört mycket roligare.
Jag tänkte hur som att ni skulle få ett litet smakprov på det jag skriver, för ni kommer såklart få ta del av serien i sin helhet när den är klar. Tills dess får ni ett utdrag från en del i den.
Varsågoda!
Mobilen piper till och hon vänder blicken från landskapet som rusar fram utanför tågfönstret. Letar med handen i fickan på tröjan och får upp mobilen. "Nytt meddelande från Hjärtat" står det i displayen. Magen vrider samtidigt som hon blir varm i bröstet. Alltid dessa dubbla känslor. Det gjorde ont i henne att hon inte bara kunde känna en ren och genuin glädje över att han hörde av sig.
"När är du hemma? Tänkte att vi kunde laga något gott och se den där filmen du pratade om för någon dag sedan. Puss."
Hon log vid tanken på att han saknade henne. Det här var ett bra tecken.
När tåget bromsar in på perrongen reser hon sig upp med ett leende och går och hämtar sin väska. Hon stiger av tåget och går den korta biten hem. Precis utanför dörren stannar hon till. Något i magen säger henne att hon kommer att bli besviken när hon öppnar dörren. Att all den glädje och längtan hon just nu känner kommer att förvandlas till något kvävande i magen, besvikelse. Hon skakar på huvudet för att få bort de negativa tankarna. Han skrev ju faktiskt att de ville att de skulle göra något tillsammans.
Hon öppnar dörren till deras gemensamma hem.
Hej hjärtat, ropar hon in i lägenheten samtidigt som hon krånglar in den stora resväskan.
Hon ställer den mot väggen i hallen och slås av den instängda lukten och ser sig omkring. Inget svar. Bara ett välbekant ljud från datorn om att det är hans tur i pokerturneringen.
Hallå? ropar hon igen. Med ytterkläderna fortfarande på sig går hon mot vardagsrummet. Han sitter med ryggen mot henne, djupt nedsjunken i en fåtölj som han dragit fram till datorn. Hans hår ser otvättat ut och på sig har han bara sina rutiga pyjamasbyxor. Hon går fram och sätter handen på fåtöljen och han vänder sig snabbt om att får ur sig ett hastigt hej och hon ler tillbaka.
Det är bara tre spelare kvar och jag leder, säger han.
Vad bra, svarar hon och vänder sig om och går ut till köket.
Kylskåpet är näst intill tomt. Han har inte varit och handlat.
Vad hade du tänkt att vi skulle äta? Frågar hon ut mot vardagsrummet.
Bestäm du, svarar han lika snabbt som han sa hej.
Vi måste oavsett gå till affären om vi ska laga någon mat, säger hon och stänger kylskåpet. Från vardagsrummet hör hon honom mumla något som hon inte uppfattar.
Alltid samma sak. Han har fantastiska planer som lindar in henne i förhoppningar om att han skulle gå runt jorden för att förklara sin kärlek till henne. Varje gång slutar det med att han sitter där framför datorn endast förmögen att spela bort deras inkomst. Och hon, hon som alltid bugar, sopar undan hans förluster och serverar honom ny glädje på ett silverfat. Även om det bara handlade om en mysig kväll tillsammans den här gången så hade hon börjat förstå att det var såhär det skulle bli med allt, men hon blundade för det. För hur den än var så slog han henne aldrig och för henne var det att visa någon kärlek.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar