Ofas

Han ringde då och då för att se hur det var med henne, killen i den andra staden. Även om de inte kunde förneka att det fanns en speciell dragningskraft emellan dem så lyckades de aldrig komma till den punkt då de båda var singlar, men de slutade aldrig släppa kontakten med varandra. Dessutom kunde de se den andras glädje även om det i alla fall för henne kunde svida i själen att höra honom lycklig med någon annan.


Hon ville dock inte ha ett förhållande just nu och han hade någon annan för tillfället, men han fanns där. Lyssnade på hennes brustna hjärta och hon lyssnade på hans hjärta som inte visste vad det ville i den relation han var i just nu. Även om hon ville ha honom nära försökte hon ändå få honom att inte göra något han kanske skulle komma att ångra senare. Det var det sista hon önskade honom.


Samtidigt lärde hon känna en annan man på en chat hon höll till på och där han arbetade som administratör. Han var 13 år äldre än henne och full av liv. Stormade in som en frisk vind med glädje och skratt. Varje kväll han hade sitt pass höll hon sig där inne för att få prata med honom och inte långt därefter blev även hon en administratör. Hon tog alltid passen innan honom för att kunna få en anledning till att få en mer personlig kontakt.


Hans närvaro gjorde henne lugn även om hon aldrig skulle kunna känna mer än vänskap för denne man. De var definitivt inte i fas för varandra. Han levde sitt liv som ensamstående pappa med två barn som snart var i tonåren och hon levde sitt liv som en vilden själ, visste inte vad hon ville. Vad hon inte ville var att bli en del av hans liv som kändes alldeles för vuxet för henne. Som vän var han däremot helt fantastisk.


De fann varandra mer och mer. Bakom hans glada yta fanns en rastlös själ, precis som hon. Han hade sina problem, sin lik i garderoben. De kunde sitta i timmar och bara prata om hur de skulle vilja ha sitt liv och det fanns en trygghet i att kunna prata med någon som kände samma sak. Även om han var klart mer öppen om sitt liv än vad hon var.


Ju mer de lärde känna varandra desto mer personlig kontakt fick de. Till slut satt de där och pratade i timtal med varandra, hela nätterna igenom. Vissa nätter sov hon inte alls, utan gick direkt till jobb från ett samtal med honom. Hon kände sig dock aldrig sliten, bara stark och lycklig över att prata med någon som förstod utan att veta vem hon egentligen var. En helt främmande man blev hennes dagliga styrka.


Och någonstans kunde det inte kännas bättre...