Det går framåt

För ett tag sedan tog jag upp kontakten med min mamma igen efter cirka sju år av ingen kontakt alls. Vi har pratat en del på facebook sedan dess. Ingenting per telefon dock och det känns faktiskt som ett bra val. För min del räcker det än så länge med den kontakt vi har. Antagligen för att jag har lite svårt att få in i mitt huvud att det är henne jag pratar med.

Det här kommer att ta lång tid, att komma tillbaka till att ha en bra relation. För mig känns ganska skönt att inte rusa in i något för snabbt. Ta små steg och känna efter hur det känns hela tiden. Vet inte alls hur hon ser på det, men jag antar att det fungerar för hennes del också. Jag vet att hon är rädd för att göra något fel som förstör det här för det har hon sagt till mig.

Hon läser min blogg dessutom. Tyckte att det var en bra idé eftersom den ger en ganska bra bild av hur jag är som person idag. Och hon har läst, typ allt. Jag vet för jag har koll. Mooaahaha!

Jag fick beröm av henne för den. Och det är väl den bästa komplimangen man kan få. Att ens förälder tycker att man skriver bra och kan beröra sin läsare. Vore mycket värre om de skämdes över det som skrivs. I efterhand har jag dock kommit på vad hon har läst med tanke på att hon nästan har läst allt. Det var ju det där med min frispråkighet. Ja, ja, sån är jag. Tur att man är vuxen i alla fall så man slipper utegångförbud. Eller som jag och min syster fick några gånger när utegångsförbud inte funka, innegångsförbud. Skitkul så länge det inte regna och man hade någon att umgås med.

Yes, well...
Dags för lite melodifestival tror jag bestämt.