Jag vet att dyslexi är vanlit. Nästan alla i min släckt har det och även jag har en släng av det, men det finns för fanken ord stavnings program att ta hjälp av. Dess utom är det inte så att jag stör mig på något enstaka stav fel här och var eller en sär skrivning eller två, men är det bara det än hel täxt i genom så är det bara jåbbigt.
Är högst med veten om att jag efter detta in lägg kåmmer att få en hellvättes massa pikar varje gång jag skriver det minsta fel. Kanske inte här, men av människor jag känner på till exempel msn. Jag tror dock att dom flästa håller med mej i det jag skriver. Ingen är perfäckt, jag vet, men finns det hjälp medel så kan man väl åt minstone använda sig av dom när man ska skriva än längre täxt och/eller vill få fram en viktig sak till den som läser.
För helt seriöst. Hur jobbigt var inte detta att läsa?
5 kommentarer:
Håller med dig till fullo!
Jag har en känsla att du ville förmedla misshandel av det svenska språket. Men helt ärligt så slutade jag läsa efter första stycket. Så för att svara på din fråga. Sjukt jobbigt.
Lilla jag- Tack! =)
Wey- Det var precis det jag ville förmedla. =)
Nja, jag vet inte. Visst kan det vara jobbigt att läsa sådan text. Men för min del hakar jag snarare upp mig på språket i sig.
Jag tycker tvyärr att det är få bloggare som både har berörande texter och ett stilistiskt personligt sätt att skriva. Det flesta skriver ungefär på samma sätt och utvecklar inte språket. Eller också komplicerar man språket. Både det och att upprepa sig med samma favoritord är tjatigt.
Men jag tror att det är en konst att skriva enkelt och ändå intressant. Dessutom är det svenska språket ganska utarmat. Låneord och talspråksuttryck är nästan det enda som man varierar sin text med idag. Faktum är att det svenska skriftspråket inte skiljer sig särskilt mycket från talets eller idag. Iallafall på nätet.
Sen finns det ju dom som gör en alldeles särskild konst av att skriva som man talar eller tänker och lyckas hitta sin personliga ton och texterna blir otroligt fängslande, men det var inte dessa jag menade. Och oavsett hur någon formulerar sig i skrift är det alltid häftigt när någon bryter och spränger gränser.
Visst, jag kan hålla med dig. Å andra sidan är mitt språk på bloggen lite som mitt sätt att vara som person i verkliga livet. Det är den som gör mig till den jag är. Mitt personliga jag.
Skicka en kommentar