Ja, tydligen så överlevde jag resan hem också. Alla är välmående borta i Karlstad också. Läkarna sa att det var ett helt vanligt krampanfall och tyckte tydligen att syster och sambo var för snabba med att ringa 112.
När skulle de har ringt då?
När han inte levde längre eller?
Vill man ens vänta och ta den risken?
Satt igår natt och läste den sidan syrrans sambo hade tagit fram angående råd vid krampanfall och enligt den agerade de helt korrekt. Sedan tycker jag att läkarna kan få säga vad de vill. Vilken förälder som helst hade inte väntat en stund till efter att ens barns läppar är helt blå och inte är vid medvetande.
Yes, well...
Nu är jag i alla fall hemma igen. Ska ut och bygga ännu fler snögubbar, med Camilla denna gång. Något måste man ju göra med snön när den ändå envisas med att vara här.
By the way...Färjestad fick stryk igår. Inte så jävla intressant match, men jag är nöjd. Fick ju tillfälle att håna en kille i Eskilstuna vars hjärta slår för kaffelaget.
/Nettan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar