tisdag 22 september 2009

Mitt liv som matchmaker

Det var ju så att jag fick för mig att försöka tussa ihop två personer för ungefär två månader sedan. Inte för att jag gjorde så mycket mer än se till att de fick kontakt med varandra. Och man kan väl säga att det har gått sådär. När han, Mr X och jag gled ifrån varandra igen så upphörde även kontakten mellan honom och min vän.

Förra veckan började de höra av sig till varandra igen, eller snarare han fick för sig att visa att han var vid liv igen. Tyvärr lyckades han skjuta sig själv i foten, bildligt talat alltså, så nu är nog kontakten bruten för alltid. Dumt, men ja...han får nog lite skylla sig själv.

Vi har haft så mycket med nollningen och allt som har med skolan att göra samtidigt. Speciellt förra veckan var lite halvt kaosartad, vilket bidrog till att man knappt hade tid för sig själv. Killar har dock en konstig förmåga att inte greppa att jävligt mycket att göra betyder att man inte har tid att sms:a fram och tillbaka i all evighet bara för att de har tid för det just då. Av någon anledning tror de att jävligt mycket att göra betyder att man inte är intresserad.

Newsflash...Tjejer kan också ha mycket att göra utan att det innebär att man inte är intresserad. Jag vet, det kan verka konstigt. Men så är det minsann!


/Nettan

Inga kommentarer: